Rutger Nilsson

1785 03 30 – 1834 08 11

Att leta spår efter Rutger Nilsson är ett skolexempel på släktforskning av det grundläggande slaget. Som så ofta när det gäller ”vanligt” folk från 1700-talet och början av 1800-talet är vi hänvisade till de fåtaliga källuppgifter, som står att finna i husförhörslängder, födelse- vigsel- och dödsböcker. Rutgers tragiska slut har också satt spår i protokoll från sockenstämman.

Den 30 mars 1785 nedkommer Inger Olofsdotter med sitt och Nils Rasmussons första barn, en son. Den 1 april döps han till Rutger. Dopvittnen är Olof Hansson och Berndt Thoresson, båda liksom Nils Rasmusson ägare till Kåröds säteri via den förpantning som gjordes 1783. Vi tror oss veta att föräldrarna var bosatta på Kåröds säteri sedan åtminstone ett år tillbaka. Syskonskaran växer. När Rutger är 10 år har han tre syskon i livet. En bror drunknade i en damm, bara tre år gammal.

1802 är Rutger 17 år. Han har 6 syskon och kommer att få ytterligare två systrar inom tre år. Han får då en egen son, Josef, utanför äktenskapet. Moder är den 23-åriga Brita Olufsdotter, född i torpet Hålan under Ottesdala. Paret gifter sig aldrig. Sonen växte troligen upp hos modern.

Husförhörslängden 1799-1804 visar att Rutger fortsätter att bo kvar i föräldrarhemmet.


 

 

Husförhörslängden 1799 – 1804 visar att Rutger fortsätter att bo kvar i föräldrarhemmet.

20 år gammal gifter han sig den 7 april 1805 med den 5 år äldre Maria Nilsdotter.

Enligt husförhörslängden 1802-1807 är han avflyttad från säteriet och gift. I samma längd återfinnes han på torpet Kalfhagen under Kåröd där han är registrerad tillsammans med två döttrar, Inger född 1805 och Brita född 1807 men ingen hustru. Av nästa husförhörs-längd, 1807-1812, framgår att Maria nu också är boende på torpet Kalfhagen med noteringen "Maria sjuklig". Familjen flyttar sedan, troligen 1817 eller 1818, till torpet Stillingsön, som i husförhörslängden 1825-1832 benämnes backstuga.

 

Choleran slår till

Sveriges historia är i mycket en historia om nöd, fattigdom och sjukdom. Under 1700-talet och början av 1800-talet härjade smittkoppor. Smittkoppsepidemierna avlöstes in på 1800-talet av stora koleraepidemier. Under perioden 1834-73 drabbades Sveriges av nio epidemier. Den största inföll 1834. Mer än 25 000 människor insjuknade och mer än hälften dog. Sveriges befolkning 1830 var 2,8 miljoner. Koleran var sedan länge känd i Asien men hade aldrig tidigare drabbat Europa. De för-bättrade kommunikationerna underlättade spridningen ut över världen. 1830 slog den till i Frankrike och spred sig sedan till Tyskland, England, Norge, Sydeuropa och Amerika. På högsommaren 1934 nådde den Göteborg.

I sockenstämmoprotokollen från Myckleby kan man följa den skräck och oro som sjuk-domen spred. Sundhetsnämnden i Myckleby sammanträdde den 11 augusti med anledning av att koleran utbrutit i socknen. Till socknen hade den kommit via farkoster från Göteborg. Två fall har rapporterats, hos Pehr Pehrsson i Torp och hos Berndt Nilsson på Kåröd. Båda dessa är närvarande vid sammanträdet. Dagen innan, den 10 augusti, hade provinsialläkaren infunnit sig hos Rutger Nilsson. Läkaren förklarar ”att dennes sjukdom hafva likhet med den asiatiska Choleran hvaraf Patienten denna dag aflidit”. Nämnden diskuterar därefter en rad åtgärder för att 

 

förhindra smittspridning. Man anser att att sjuka skall vårdas i "egna hus och uti dertill uysedda sjukhus". För att täcka kostnaderna för läkemedel, likkistor och andra tillkommande kostnader ska sexmännen uppbära 2 tiksdaler banco för varje helt mantal och proportionellt av de mindre. Vid kommande söndags sammanträde skall församlingen föreslås anskaffa ett särskilt sjukrum för främmande som till äventyrs ha insjuknat. Man ska också besluta om en särskild kyrkogård för koleralik samt en person som kör liken och ytterligare trepersoner, som ska biträda vid gravsättningen.

Ett vite om 10 riksdaler banco åläggs den som döljer sjukdom eller inte ombesörjer att liken kommer i jorden inom 36 timmar efter döds-fallet. Samma vite drabbar den som från Göteborg kommer till socken och inte under 14 dagars tid håller sig hemma i sitt hus. Lika stort vite drabbar den som utminuterar bränn-vin eller vid stränderna lägger grenar från någon trakt i skärgården, som varit i kontakt med smittan. Vite om 15 riksdaler banco drabbar den som från ”fasta landet öfverför lösa och okända personer samt besmittade Artillerister från Göteborg”. Vidare uppmanas prästerskapet att under den varma årstiden hålla korta predikningar.


 

Den 17 augusti hålls möte i Myckleby kyrka. Av protokollet framgår att man vid gravsättningen av Rutger Nilsson

Myckleby kyrka 1920tal
Myckleby kyrka, 1920-talet. Kyrkogården på östra sidan.

haft problem att finna en gravplats med de minst 4 alnars djup som gravsättningen av ett koleralik krävde. Först vid fjärde försöket lyckas man och liket kommer i jorden först vid ett-tiden på natten vid norra kyrkogårdsmuren. Trots ordförandes förmaningar beslutar för-samlingen att koleralik ska begravas på den vanliga kyrkogården. Istället för att hålla 4-5 likkistor i beredskap åtar sig församlingen att ha 1 likkista per helt mantal i beredskap.

Den 20 augusti avlider Rutgers 9-åriga dotter Sophia Maria i kolera och begravs samma dag på Myckleby kyrkogård i anslutning till faderns grav. Far och dotter blev de enda kolerafallen i Myckleby vid den här epidemin.

 

 Rutger fick tillsammans med Maria Nilsdotter

11 barn:

   Namn  Född  Död  
 1  Inger    1805 07 07    
 2  Brita  1807 01 20    
 3  Olof  1809 06 03    
 4  Johanna Christina  1811 04 10    
 5  dödfött gossebarn  1814 03 17    
 6  Niklas  1814 08 08    
 7  Lars  1816 04 10  1818 01 18  
 8  Anna Lisa  1818 07 14    
 9  Lovisa  1821 01 02    
 10  Eleonora  1822 11 14  1825 09 26  
 11  Sophia Maria  1825 06 22 1834 08 20   

 Husförhörslängderna avslöjar inte så mycket om barnen. Dock får vi  av husförhörslängden 1832-34 veta att båda sönerna, Olle och  Niklas, seglade på Vänern och dottern Brita 1833 flyttade till Göteborg. Av längden från åren 1835-38 framgår att Olle och Niklas arbetade som drängar hos Johannes Berntsson resp Olof Nilsson (farbroder) på Kåröd.

Den 11 oktober 1834 förrättades bouppteck-ning och värdering av boet. Arvingar är änkan Maja Nilsdotter tillsammans med deras gemensamma 7 barn, 2 pojkar och 5 flickor. Endast sonen Olle är myndig. De omyndiga barnens rätt bevakades av dessas farbroder Olof Nilsson på Kåröd. Boets samlade tillgångar uppgick till 358 riksdaler. Bland tillgångarna kan nämnas en manbyggnad värderad till 50:- och 1/4 del i en båt där andelen värderats till 66:32. På husdjurssidan finns en ko och en kviga upptagna till 20 resp 5 riksdaler samt 2 svin och 2 får (5 resp. 4 riksdaler). I huset fanns också bibel och postilla samt diverse böcker, osagt vilka. Boets samlade tillgångar uppgick till 358:3. Dessvärre översteg skuld-sidan tillgångssidan med 21.4. Bland skulder-na finns en revers till modern Inger Olsdotter från 14 februari 1826 på 83 riksdaler, en skuld på 12.24 till sonen Nicklas för en resa på Vänern, 40 riksdaler till sonen Olof ”i ett för allt”. I skuldlistan finns också lån för täckande av skolgång för sonen Nicklas.