Kåröd i Myckleby socken Orust företer en för trenne kvadratmils omfång högst växlande natur. Från ett flygplan skulle man kunna se, hur dess västra delar med skyddande skärgård bära den bohuslänska kustens karga och allvarsbjudande drag med klippor och blankslipade hällar och med lågväxt vegetation här och var inströdd i grönskande skrevor.

Längre in på ön skulle man se de oftast bördiga sprickdalarna lysa av grödans ljusare färger och kantas av vitglänsande bondehemman och åtskiljas av större ljungbevuxna bergsmassiv de s.k. Hamnorna. Här och var såsom vid Morlanda, Vräland, Tegneby och Myckleby vidga sig dessa sprickdalar till bördiga slätter, av vilka den sistnämnda kantas av skogspartiernas mörkare grönska. Likt en mjuk och dekorativ fäll höljer trädvegetationen terrängens ytvågor i de centralare delarna och sänder sina utlöpare i söder ned mot Varekilsnäset och i norr mot Slussen och Henån, följande de dit rinnande befruktande vattendragen. Om man sålunda i den djupt under liggande reliefbilden sett den typiska bohuslänska naturen i havsbandet, det inre sett glimtar av det småländska höglandet och här och var om västgötabygd minnande släktdrag, skall man i de östra delarna finna en frodig dalgång, kantad av lummiga skogskulisser, där barr- och lövskog endräktigt sämjas, där vita gårdar följa i en lång lysande kedja, en leende nejd, som för tanken hän till Blekinges fagra nejder.

Från trakten norr om Stillingsön sträcker sig denna dalgång, benämnd Halen eller Halvleden, i nordlig riktning mot Allmag samt skyddas å ömse sidor av långsträckta skogsklädda höjder - här är Kåröd beläget.

I Biskop Eysteins Röde Bog (1388-1394) omnämnes gården Kararudi. År l532 erhöll Simon Erikssön gården av Kristian II, fri från ränta och all tunga, sannolikt för tjänster, som han utfört under infallet i Bohuslän sagda år. I 1568 och 1573 års skatteböcker upptages gården som skattegods.

År 1600 innehavdes en del av hemmanet av Erik i Kåröd. År 1635 tillbytte sig Daniel Bildt till Morlanda en mindre del av gården från bonden Hans i Henån och återstoden av Sven i Kåröd och hans barn.

Bland minnesmärken, som ännu finnas kvar omnämnas Djurhagen, en gammal jaktpark, upptagen så sent som på en av Werming år 1809 upprättad karta. Än i dag är den långa sträckor kringgärdad av en kvarstående stenmur, som vid anläggningen sannolikt haft en höjd av omkring 2 meter och uppförd efter kraftigare mått än våra dagars stengärdesgårdar. På sina ställen har stängslet, som till synes efter ännu bevarade kvarlevor, utgiorts av träpalissad med vall och grav. Djurhagen har enligt kartan och i terrängen befintliga rester utgjorts av den udde med berg och skogsparti, som å generalsstabskartan skiljer Allmags- och Kårödskilen. I västlig riktning tyckes djurhagens begränsning ha nått till Kåröd-Allmagsvägen. 

Av själva sätesgården kvarstår i våra dagar blott en jordkulle av omkring 30-40 meters utsträckning mellan de gårdar, som innehavas av Anders Olsson och nämndeman Hans Bernzon. Man kan följa terrassernas utsträckning, som kantat manbyggnadens norra fasad, liksom vid dikesgrävning avloppstrummor, ler- och stengodsskärvor, gamla sporrar, signet m.m. blivit funna. I Kåröd Ödegård finnas ännu en gammal ekdörr och en blyinfattad ruta, som säges ha tillhört herrgårdsbyggnaden.       

I säteriets omedelbara närhet 1åg en ännu befintlig karpdamm, och synes det gamla bysamhälle, som skapades vid säteriets uppdelning, även här haft sin plats. I terrängen mellan Stillingsön och Kåröd ser man ännu vallarna efter en                     

forntida kvarndamm, som även finnes betecknad å äldre kartor. Hos nämndeman Hans Bernzon förvaras en del handlingar och kartor belysande platsens äldre historia. Utom Wermings karta finnes även en 1809 verkställd avskrift av den beskrivning, som åtföljde den av Erik Kuus år 1695 upprättade. (Kartan med åtföljande textuppgifter finns återgiven i släktboken "Jordbrukare och sjöfarare på Orust") Av beskrivningen framgår att till herresätet hörde "Trädgård med åtskilligen fruktbare träd", därjemte en "Körsbärsträdgård, item en kålgård". I Kalms år 1746 publicerade Bohuslänska resa säges, att humlen på Orust "skall nästan uti ingen ting gifva den Brunsvigska efter" samt att på intet ställe i Sverige skall växa "bättre och skönare Humla". Man får ett livligt intryck härav vid läsningen av ovanstående kartbeskrivning, av vilken framgår, att sätesgården taxerades till 600 stänger och de där under lydande torpen och härligheterna, Prestegrinnan, Svenserö, Grinnan, Norra och Södra Platsen, Stillingsön, Kalvehagen, Svinehagen, m.fl. inalles taxerades till 391 humlestänger. "Djurhagen" anges giva bete för 16 kor, varjemte de små holmarna ansågos föda 4 bockar.

Av övriga hos nämndemannen förvarade handlingar märkas en lagfartshandling daterad l3/11-1709 och undertecknad av M.S. Bildt under mannens frånvaro fångenskap, äganderättshandlingar m.m. Det sades i gamla tider, att Kåröd var Orusts bästa och bördigaste hemman. I våra dagar har uppdelningen drivits så långt att vissa hemmanslotter angivas i tio miljondelar.

Å det gamla Kåröds forna ägor ligger numera en av Bohusläns naturskönaste badorter, det idylliska och fagra Stillingsön.

Carl A.Tiselius, 1925