Släktföreningen Kåröd-Hede

2013 12 12

Fjordnamn runt Orust  - några notiser

 

Benämningen fjord avser enligt Svenska akademiens ordbok en trång havsvik med branta stränder och djupt vatten innanför tröskeln. De norska fjordarna och Gullmarsfjorden är goda exempel.

Seglar man längre söderut längs Bohuskusten och kommer till farvattnen kring Orust finner man fjordar av lite annat utseende. Stränderna behöver inte vara särskilt branta och fjordarna har s.a.s. flytande gränser utan distinkt början eller slut. Vattendjupet varierar men är inte så stort som i de förstnämnda fjordarna.

Ordet fjord, där o bör uttalas som i ”bord” ”nord”, härstammar från det urnordiska ferthu med betydelsen farled, överfartsställe. Engelsmännen har lånat in det nordiska ordet som ”firth” av vilka det finns många i Skottland.  I Stockholms skärgård seglar man över fjärdar, vilket etymologiskt är samma ord som fjord.

 

Vy över Fräknefjorden. Fotot är från början av 1900-talet och odlings-och betesängar går ända ner till den långgrunda och leriga stranden.Bilden är tagen från en höjd så att man ser den inre Ranebergsbukten, Kattholmen och skäret Skäret och bort över Orust Buvenäs Syltenäs och gården Hedes strand (med goda ögon.)  Olof Johnard berättar: "Härifrån rodde min farfars far Bernhard på Houg för att uppvakta den blivande makan Christina på Hede. Viftande med sin schal följde hon honom med trånande blick, när han rodde hem igen. Så berättas det."

Låt oss börja en etymologisk båttur längs Orustkusten från söder i höjd med Stenungsund. Där utbreder sig Askeröfjorden, som förstås fått namnet av Askerön, ön med askträd. Det är ett vanligt sätt att uppkalla ett vattenområde efter någon ö eller nära kustområde.

 Den stora fjord som skiljer Orust från Tjörn heter Stigfjorden och styr man västerut från Askerön genom den trånga passagen under Skåpesundsbron är man strax där. Förleden i namnet Skåpesund uttolkas av språkforskare med viss osäkerhet som besläktad med isländska verbet skop med betydelsen springa, hoppa, skumpa. Vattnet kan röra sig lite häftigare i sundet får man tänka.

På ett gammalt sjökort från 1805 ritat av Johan Gustav af Lund finner man Stygge fjord som namn på Stigfjorden. Namnet har nog inte med adjektivet stygg att göra, även om det kan förekomma att egenskaper ger upphov till namn. Snarare får man söka upphovet i det uppstickande och iögonfallande Stigberget på udden, som sticker ut från Tjörn norr om Klövedal.

Efter denna avvikelse västerut styr vi vidare norrut genom Halsefjordens vatten. Det namnet ger sig nästan självt, eftersom avslutningen på fjorden förträngs till en hals när vi går in i Svanesund. På land finns ett ortnamn ”Hals” på en landtunga som sticker ut i fjorden. Det smala sundet åstadkommer en kraftig ström som ofta gör det isfritt under vintern och erbjuder alla svanar öppet vatten. Det smalaste stället är på ovannämnda sjökort betecknat med ”färgestad” och färjeförbindelse har funnits där i flera hundra år. 1645 omnämnes en färjkarl vid namn Anders färjman i handlingar. Den norske biskopen Jens Nilsson visiterade kyrkor under en omfattande tjänsteresa och tog in på värdshuset i Svanesund 1594. Carl von Linné besökte också stället den 17 juli 1746 under resan i Bohuslän. I resedagboken skriver han: ”Här gingo vi ut i havet över knäs, att vid den långgrunda stranden botanisera på havsbottnen...” Vid 1800-talets början fanns här salteri, brännvinsbränneri och väderkvarn. Här hölls också ting under perioden 1686 – 1911.

Med Svanesund akteröver hamnar vi i en omdiskuterad fjord. Den benämns nu på sjökort och i officiella handlingar  Havstensfjorden och sträcker sig från Svanesund norrut ända till Havsten utanför Uddevalla med  förgreningar in till Allmagskile och Ljungskile, den s.k Ljungskilen.

Men i en uppsats i Vikarvet 1949-51 av Erik Ljungner framhåller han, att det egentligen länge saknats ett namn på vattnen  från Svanesund upp till Brattön i norr. Havstensfjorden kan passa som namn på vattnen omkring Havsten men Fräknefjorden bör vara namnet på den övriga delen. Det ansluter till häradsnamnet Inland Fräkne som i sin tur antas ha fått sitt namn av fjorden. Detta namnförslag lade Ljungner fram 1927 i samband med tryckningen av sin doktorsavhandling. Den äldre namnformen skulle vara Frekn med betydelsen glupsk, sträng, hård. Och förvisso kan fjorden i hård västlig vind vara hård att forcera med segel- eller roddbåt. Svensk Uppslagsbok har tagit med Fräknefjorden i 1949 års upplaga. Namnet tycks emellertid inte ha slagit igenom officiellt ännu.

Går man med båt längs östra sidan av Orust finner man att stränderna där ofta raskt leder ut på djupt vatten, medan stränderna mittöver på fastlandet är långgrunda och leriga. Därför fanns goda naturgivna förutsättningar för båtbyggeri och skeppsvarv längs den östra kusten.  I boken Fartyg från förr med Orustanknytning av Skansebo m.fl. finns en kartbild med namn på varven under 18-och 1900-talen. De ligger tätt som en gris blinkar men så var också efterfrågan på båtar stor när fraktseglationen och fisket fick fart på 1800-talet.

Vår sjöresa fortsätter nu in i vattnen kring Havsten. Den mäktiga Havstensklippan reser sig 119 m över havet och från den kan man blicka in i Byfjorden, som sträcker sig fram till Uddevalla, där den möter Bäveåns flöden. By är det norska ordet för stad och namnet bör ha uppkommit när Uddevalla fick stadsprivilegier och blev ”by”, nämligen omkring 1498.

Från Havsten beger vi oss in i fjordsystemet på norra sidan av Orust. Efter att ha passerat under bron från 1966 vid  Nötesund, som förr hette Nautasund och antas ha varit ett överskeppningsställe för nötkreatur före brotiden, kommer vi in i  Kalvöfjorden, som avgränsas från Havstensfjorden av det smala sundet och en grund tröskel på ca 12 meter. Den omger Kalvön, där det förr i världen kunde finnas betesmark för kalvar. Ön är nu ett naturreservat och man söker återställa gamla betesmarker och strandängar.

Föröver syns nu Hjältön och där kan man på Orustsidan finna namnet Borgila på kartan, vilket också är namnet på fjorden. Det anses syfta på några borgliknande branta  berghällar vid strandlinjen och namnet kan uttydas ”borghällar”.

Snart  slår  vågorna från  Koljöfjorden mot fören på vår båt och Koljön ligger framför oss. Namnet verkar hänga samman med fisknamnet kolja, men när det gäller ortnamn är ingenting vad det verkar vara. Det skulle också kunna komma från verbet kula med betydelsen blåsa hårt, jfr kuling. I Norge finns namnet Kulöy på en ö  norr om Kristiansund och på Gripenhielms karta från 1690 kan man utläsa Kulön.

Ellös samhälle ligger vid Ellösfjorden och namnet Ellös antas härstamma från fornvästnordiska ordet eldhaus eller eldhös. Hös betyder rund bergknalle och här vid fjorden kan man mycket väl ha tänt eldar på någon viss bergknalle för att vägleda sjöfarare.

Här slutar vår resa i fjordsystemets namnhistoria, för när vi har passerat Ellös möter vi strax öppet hav med Skageraks kraft i  vind och vågor och innerfjordarnas relativa lugn blåser bort.

Olof Johnard