2012 12 15
Ellen Mattson
Glädjestranden
AB 2008
Ellen Mattsson är en författare med rötter i det bohusländska landskapet där hon föddes 1962. Hon är dotter till en annan känd bohusförfattare, Olle Mattsson , som skrev en lång rad ungdomsböcker i bohusländsk miljö bl.a. Briggen tre liljor.
Ellen Mattsson bor utanför Ljungskile. Hon skriver om svåra relationer, ensamhet och gemenskap, ofta i historiska miljöer och med en stor språklig behärskning.
1998 fick hon Svenska Dagbladets litteraturpris och fem år senare Göteborgs-Postens litteraturpris.
Ellen Mattson skriver också kritik i GT och Bohusläningen samt krönikor i GP.
Ellen Mattssons sjunde roman Glädjestranden (2008) utspelar sig på en arrendegård i Bohuslän och bygger på hennes egen släkthistoria.
2011 fick Ellen Mattsson Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris. I sitt pristal säger Ingrid Elam
”Ellen Mattsons värld, (….), är aldrig svart och vit, snarare gråmelerad med fläckar av guld, som den är i Bohuslän, där urberget går i dagen och löven ligger och flyter ”som smörpölar” under askarna efter regn, som det så vackert heter i ”Glädjestranden”.”
Bohuslän är centralt i Ellen Mattssons böcker. Alla utom två utspelar sig i Bohuslän, ofta i gången tid. Ingrid Elam skriver:
” Det Bohuslän Ellen Mattson skildrar i alla romaner utom ”Splendorville” [och ”Vinterträdet ”(2012)] är ett ofta nådlöst landskap som ler några månader om året och sedan sluter sig, mörkt och vindpinat, om sitt eget armod. Urberget lutar sig brant och hårt över skuldmedvetna själar, odlingsperioden är kort, snön alltid våt och tung, havet tar lika mycket som det ger. I ett sådant landskap sluter även människorna sig om sitt, är sparsamma med orden, tänker tyst, arbetar i sitt anletes svett. I den senaste romanen har detta landskap och romanens gestalter blivit varandras förutsättningar, två sidor av samma existensvillkor, och Ellen Mattsons behärskade berättarkonst har nog aldrig varit så suverän som här, på den rätta Glädjestranden, där, som det står i psalmen, den som kommer av ett brusand’ hav skall läggas ner i grav.”
Ellen Mattsson har skrivit:
Nattvandring, 1992
Vägen härifrån 1995
Resenärerna 1998
Poetens liv 1999
Snö 2001
Splendorville 2004
Glädjestranden 2008
Vinterträdet 2012
Christina Andersson
2012 12 15
Elin Boary
Allt som återstår
W&W 2008
Elin Boardyär född 1979 och uppvuxen i Göteborg där hon fortfarande är bosatt.
Allt som återstår är Elin Boardys debutroman. I en intervju beråttarhon om en av bakgrunderna till romanen
”Jag släktforskade tillsammans med min mamma, för att leta efter min mammas biologiska farmor, Emma Ulrika Johansson. När jag läste kopiorna på hennes journaler från det stora västsvenska mentalsjukhuset Vänersborgs Hospital och Asyl (där hon var intagen 1922-1925) började jag fundera över henne och hennes liv och begrep att jag ville skriva en roman om henne.”
Men Elin Boardy har rötter också i Bohuslän. Hennes morfar härstammade från Orust. För släktforskaren men någon kännedom om våra förfäders strävanden har den här romanen mycket av igenkänning. Det slitsamma bondelivet med vädermakterna och det karga landskapet kommer oss mycket nära.Allt som återstår är en berättelse om en familj i ett kargt bohuslänskt landskap i början av 1900-talet. Vi får följa familjen genom årstider, förbi historiska skeenden och åldersväxlingar. Det är en berättelse om en kvinna, som i sin vanlighet blir alldeles unik. Medan de andra syskonen söker sig bort - tre av dem ända till Amerika - blir Emma den som stannar kvar och tar hand om gården med sin far. Hon är bara sjutton när hon blir gravid med drängen Emil. De gifter sig och barnaskaran växer sedan i snabb takt. Men efter hennes pappas bortgång försämras förhållandena alltmer. Och ute i Europa står första världskriget för dörren. Emma är fast på samma plats som modern före henne. Händernas göromål och huset och barnen fyller varje sekund.
Christina Andersson
2011 12 15
Bohusläns flora
Nu i höst har en efterlängtad bok utkommit nämligen Bohusläns Flora av Blomgren,E., Falk, E., & Herloff, B., (red). Utgiven av Föreningen Bohusläns Flora.
På 700 sidor har författarna och en rad frivilliga medhjälpare samlat ett imponerande vetande i ord och bild med ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Om Bohusläns landskapsblomma vildkaprifolen ( Lonicera periclynemum) läser vi att den först publicerades i Linnés Flora Svecica: Bohusiae frequentius 1745 säkert efter ett tips av lärjungen Per Kalm som noterade vildkaprifol bl.a. i Tanum. Han ger följande beskrivning: ”Matledsträd kallade bönderna här på Musö Lonicera … eller Caprifolium germanicum … emedan man tager blomstren därav, kokar i öl lyckt, det är med lock över, och giver den in som har matleda. Om vintern, då man ej har blomstren, tages barken, kokas på samma sätt och brukas däremot.” (Kalm 1746)
Vildkaprifolen är, som det anstår en landskapsblomma, ursprunglig i landskapet och vanlig i de flesta miljöer. Bohuslänningarna har ett särskilt namn på den – vrivrånge eller vrevrang. Man antar att förleden hänger ihop med verbet vrida och vrång eller vrang betyder svår att komma tillrätta med. Att vildkaprifolen kan bilda svårgenomträngliga snår vet alla som prövat att ta sig fram i klåvor med kaprifol i vresig förening med krattskog.
Olof Johnard