Släktföreningen Kåröd-Hede

 

 

 

Hakon Ardahl- vår meste släkting!

Hakon Ardahl är rena önskedrömmen vad det gäller släktforskning. Tänk er själva - en vital  och minnesgod 86-åring, hos vilken de förbiilande åren inte satt så mycket djupare spår än en nedsatt hörsel. Tänk er honom också som en man som i alla år fascinerats av gamla dokument, urkunder, brev och foton och som sparat allt han kommit över. 

 Hakon Ardahl

Och som pricken över i:et: föreställ er honom som en man, som sedan ungdomsåren varit intresserad av släktforskning och som själv sysslat aktivt med saken sedan 1920-talet och som dessutom har ett säkert minne för namn och ansikten!

Det kan lätt vara för bra för att vara sant men det är Hakon Ardahl i ett nötskal. Dessutom är han som sagt vår meste släkting i kraft av att han faktiskt i minst tre separata led är direkt avkomling till Nils Rasmusson och Inger Olofsdotter Torbjörnsson från Nedre Dale i Stala socken på Orust. Det beror, som alla förstår, på de i släkten så vanligt förekommande kusinäktenskapen. Hakons föräldrar var kusiner liksom hans morföräldrar. Forna tiders långsamma kommunikationer  gjorde det ju inte lätt för giftaslystna män och kvinnor att söka partners långväga ifrån. Man höll sig till vad hembygden hade att erbjuda – det var först sedan cykeln blivit var man egendom som man kunde ge sig av utsocknes för att söka en livskamrat.

Detta ger oss anledning att göra en snabbgenomgång av Hakons stamträd. Nils och Inger från Haga hade många barn; bland dem sonen Olof Nilsson och dottern Britta Nilsdotter, gemenligen kallad Mor Britta. Bland Olofs söner fanns Johan ”Kåre-bon” Ohlson, som gifte sig med Mor Brittas dotter Sofia, och blev far till bl.a. Olga Ardahl – Hakons mamma.  Sofias syster Inger gifte sig med sjökaptenen Johannes Andersson och de fick sonen Anders Andersson – som är Hakons far! Detta leder till att vårt kära gamla Haga-par, Nils och Inger, är Hakons mormors morföäldrar, farmors morföräldrar samt morfars farföräldrar. Slå det, den som kan!

 

Hakon Ardahl 1903-1997      

Far Anders Ludvig

1851 09 27-1930 03 06

 

   
   

 

Nils  Rasmusson

1753 03 21-1825 05 08

Gift med Inger Olofsdotter

1765 08 30-1849 08 15
       

 
 

Farmor Inger

1822 09 04-1892

Gift med farfar Johannes Andersson, f. 1803 
 

Farmors mor Brita, 1799 03 30-1891 11 05

Gift med Samuel Larsson, 1792-1852

Mor Olga

1858 09 29-1920 06 12

Morfar Johan Ohlson

1827-1912

 

Morfars far Olof Nilsson

1793 04 19-1884 01 16

Gift med Brita Persdotter

1794 02 28-1879 12 01

 
 

Mormor Sofia

1832 09 27-1889 11 25

 

Mormors mor Brita, 1799 03 30-1891 11 05

Gift med Samuel Larsson, 1792-1852

 

Syskonen Larsson

Mormor Sofia och farmor Inger hör båda till den syskonskara som tog sig namnet Hedström. En av deras bröder var Niklas Samuel – eller Nicolaus, som han själv ibland skrev sig – Hedström, sjökaptenen som gifte sig med en engelsk adelsdam (hans son Maynard blev f.ö. själv adlad senare). Nicolaus bosatte sig på Fidji. Sonen Maynard blev öarnas konsul och fick fyra barn och 21 barnbarn. Detta i kombination med hans patriarkaliska utseende gjorde att han allmänt benämndes Fader Abraham och namnet Hedstroem är fortfarande respekterat i ö-riket. Se KHbladet nr 18.

En annan bror var Otto Hedström, som under studenttiden i Lund hörde till Viktor Rydbergs bästa vänner,

- Otto var en stadig bit, förklarar Hakon. Han tvekade inte heller att demonstrera sin styrka vilket ledde till att han relegerades från universitetet under ett års tid.

Men han kom tillbaka, tog sin juridiska examen med fina betyg och blev rekordung häradshövding i Vänersborg. Hans karriär blev dock kort. Han avled av blodförgiftning (gulsot) 1858, bara 28 år gammal. Bland hans efterlämnade handlingar finns den förnämliga dikt på versmåttet hexameter, som han skrev till sin fars (Samuel Larsson) begravning  och som Hakon f.ö. deklamerade vid släktföreningens första möte. Dikten har sådana kvalitéer att det tom ryktas om att det egentligen är Viktor Rydberg, som författat den men påståendet har aldrig kunnat ledas i bevis.

En tredje av bröderna, Lars Hedström, var också han en duktig karriärmänniska. Han tog som mycket ung kaptensexamen men avled i Australien, också han bara 28 år gammal. Dödsorsaken är oklar – matförgiftning har nämnts i sammanhanget.

- Men jag har uppgifter om att han drunknade, förklarar Hakon. Drunkning enligt bouppteckningen (red:s anm.).

Mormor Sofia och farmor Inger

Nu åter till farmor och mormor. Sofia gifte sig alltså med kusinen Johan Ohlson, Kåre-bon kallad. Han drev Arendals gård, en vacker egendom på Hisingen, som idag är helt försvunnen; den låg på Arendalsvarvets nuvarande område. Johan sålde mark till stadsborna och fick så bra betalt att han var ansedd som en förmögen man. I sin dagbok förvånar han sig också bl.a. över att ”de dumma stadsborna” kunde betala 3 000 kronor för en bergknalle. Makarnas barn tog sig namnet Ardahl efter gården men det finns inte många ättlingar kvar på svärdssidan.

- Nej, jag är väl den siste i Sverige. Trots att mina föräldrar hade sju barn fick de bara två barnbarn – båda flickor, säger Hakon Ardahl. Däremot lever en del kvar i USA. Bl.a. åkte min äldste kusin Nils över dit. Kvar i USA lever John Ardahl, som var på besök i Sverige för några år sedan. Min dotter Inger och jag arrangerade i det sammanhanget en serie släktträffar och följde också med honom ut till Stillingsön. Hakons föräldrar var redan gifta som Andersson när namnändringen genomfördes men eftersom de båda hörde till släkten protesterade ingen när också de ville kalla sig Ardahl. Deras äldste son Folke behöll dock namnet Andersson.

Efter att ha satt 13 barn till världen avled Sofia. Kusinen och maken Johan ansåg sig dock ha mer kvar att ge. Vid 66 års ålder gifte han om sig och fick ytterligare fyra barn! Dessa kallade sig emellertid för Ohlson. Det nya äktenskapet sågs inte med blida ögon av barnen från det första giftet och det rådde därefter tämligen ansträngda relationer mellan dem å ena sidan och deras far samt halvsyskon å den andra.

Morfar är den ende av mina mor- och farföräldrar som jag träffat. Mormor, farfar och farmor avled alla innan jag föddes, säger Hakon. Tyvärr var min mor negativt inställd till morfars nya familj så jag såg aldrig så mycket av honom. Däremot umgicks min hustru och jag under flera decennier rätt flitigt med en halvmorbror, Johan Ohlson och hans familj. Johans dotter, Berit Carlsson äger numera Ögården på Stillingsön och hon har f.ö. kvar samma lägenhet på Aschebergsgatan som hennes föräldrar bodde. Dessutom har Berit i sin ägo morfars gamla dagböcker och det är en fascinerande läsning!

Anders och Olga Ardahl (tidigare Andersson)

Men låt oss göra ett hopp i tiden och återvända till Inger Hedström, mormor till Sofias syster. Hon gifte sig som nämnts med

Anders Ardahl 

sjökaptenen Johannes Andersson, som ägde Syltenäs gård och sedermera köpte också Bufvenäs. Den sistnämnda är, genom Elisabeth Åhs, fortfarande i släktens ägo. Johannes och Ingers son Anders Andersson (t.h.) blev också han sjökapten.

Vid vuxen ålder började han kasta allt längre blickar på sin kusin Olga Ingriette (hon ändrade senare själv namnet till Olga Henriette) dvs en av Johan och Sofia Olssons döttrar. I Herrans år 1881 gifte sig paret varefter Anders tämligen raskt gav sig ut på långresa. Olga gick hemma och väntade och födde under tiden dottern Elin.

Flickan smittades emellertid av tbc och avled bara två år gammal – innan hennes far ens hann få se henne! De syskon som följde klarade sig dock.

Folke, född 1885, utvandrade till USA där han under en kort tid var gift. Han avled barnlös.  

Ingrid, född 1890, fick efternamnet Patlegean sedan hon gift sig med en ryss, som emigrerat först till Schweiz och sedan till Frankrike. Makarna träffades 1919 och bosatte sig i Frankrike där Ingrid snabbt blev en internationellt känd konstnär. Hennes verk finns tom i Göteborg – det är hon som gjort skulpturen av en polisman ovanför entrén till polisstationen på Tredje Långgatan och det är också hon som gjort skulpturrelieferna högt uppe på fasaden till gamla Handelsinstitutet på Viktor Rydbergsgatan – för att bara nämna ett par exempel.

Ingrid Ardahl

I mitten av 1970-talet återvände hon som barnlös änka till Göteborg där hon under en period bodde tillsammans med väninnan och konstnärskollegan Karin Parrow, syster till Evert Taube. Ingrid avled 1980, 90 år gammal.

 

 

Elsa, född 1891, var ogift lärarinna i Stockholm. För 700 kronor köpte hon en gång i tiden en avstyckad tomt från Ögården av sin morbror Ernst Ardahl och byggde en sommarstuga på Stillingsön. Grundlig som hon var byggde hon också en hel kaj i sten med en pir – likaledes i sten – för att ha något att lägga sin lilla eka vid. När hon avled fick Hakons dotter Inger och hennes familj ärva stugan, med kaj och allt.

 

Torsten, född 1893, var sjökapten, bosatt i Göteborg och på Stillingsön där han på en annan avstyckad tomt från Ögården lät bygga funkisvillan Bergviken. Torsten gifte sig med en syssling, Ruby Johnard, som dock avled ung i lunginflammation. Han gifte senare om sig med Dagny Cederborg. Båda äktenskapen var barnlösa, Torsten dog 1961.

Hilding, född 1896, utvandrade också han till USA där han gifte sig och fick både barn och barnbarn.

-          Ja, Hilding fick en dotter, Eleonor, förklarar Hakon. Jag skrev vid ett tillfälle till henne men fick aldrig något svar. Så jag vet tyvärr inte något om den grenen av släkten.

Anders och Olga Andersson fick så småningom ett litet sladdbarn – Hakon född 1903 då Olga redan var 45 år fyllda!. Då var det inte så märkligt med ett nytt barn i familjen vilket kunde ta sig drastiska uttryck minns Hakon:

-          Jo det finns gott om foton på mina syskon som barn men inte på mig. Men jag minns att en gång som liten var jag så svårt sjuk att det var risk för livet. Då kläddes jag upp och vi åkte till en fotograf. Familjen ville ha något som minne om det skulle gå illa.

Han berättar med glimten i ögat och utan bitterhet. Ty han hade en nära och god kontakt med både föräldrar och syskon och bodde kvar i föräldrarhemmet ända tills fadern avled 1930.

Anders och Olga flyttade som nygifta in i ett av Johan ”Kåre-bon” Ohlsons hyreshus på Karl Johansgatan. Huset låg nära Kruttorget och är numera rivet. Efter en kort tid fick de en lägenhet vid Stigbergsgatan 15 – också den riven – där de bodde i 26 år och där Hakon föddes. Därefter flyttade de till Tredje Långgatan 51, en fastighet som inte längre finns kvar ens till numret tack vare en ändring i stadsplanen. Vid faderns död skaffade Hakon sig en egen lägenhet och 1932 gifte han sig med sin Greta.

- Vi fick ett barn, Inger. Och sedan två barnbarn och tre barnbarnsbarn. Själv började jag arbeta på ett försäkringsbolag, Brand – och livsförsäkrings AB Svea. Det blev sedan Livsförsäkrings AB Svea därefter Tule, därefter Skandia, Skåne och Svea och slutligen bara Skandia. Hakon Ardahl var företaget troget i hela sitt yrkesverksamma liv och kan alltså skryta med att ha haft fem olika arbetsgivare utan att ha bytt arbetsplats en enda gång!

Efter Gretas död(1972) flyttade han till en lägenhet på Johanneberg i Göteborg och där bor han fortfarande. Han har också kvar den sommarstuga på Tjörn, som han och hustrun låtit byga. I stugan finns åtminstone en liten raritet: en matta som Inger Åkerström – moster till hans farmor och mormor och alltså en dotter till Nils Rasmusson och Inger Olofsdotter Torbjörnsson – själv en gång vävde till sin hemgift.

Hakons föräldrar hade ju gemensam släkt och en del släktträffar arrangerades främst i form av jul- och nyårsbjudningar. Något regelrätt umgänge förekom dock mera sällan även om man ofta träffade släktingar från Hessleröd utanför Uddevalla där man också tillbringade flera somrar. Hakons bror Torsten gifte sig sedermera med en av dem, sysslingen Ruby Johnard. Det var fö ett dubbelbröllop eftersom Rubys tvillingsyster samtidigt gifte sig med komminister Johannes Söhman från Halland.

Olga Ardahl umgicks flitigt med sina kusiner, systrarna Josefina Johansson Och Olga Johansson. Deras mor var Maria Kristina, en av Mor Brittas döttrar.

-          Josefina var gift med direktör Jakob Johansson, som drev bl.a. Hotell Garni i Göteborg. Som änka flyttade hon senare till Bufvenäs, minns Hakon. Hon hade en son, Herbert Wahre, som tillsammans med sin hustru Evy fick två döttrar.

Olga gifte sig med en kusin, sjökapten Fritz Samuel Johansson, son till Mor Brittas dotter Kristina Samuelsdotter på Houg. Fritz Samuel och Olga hade två döttrar, Helfrid, gift Baaz, och Kerstin, gift Lundberg, samt en son, Uno Johansson, som senare tog sig efternamnet Berne.

Hakon visste redan som barn att han hade en stor släkt med förgreningar i flera länder och det var en av anledningarna till att han började intressera sig för släktforskning. Att intresset flammade upp berodde på att han på 1920-talet fick god kontakt med sin morbror, Ernst Ardahl, herre på Ögården.

-          Morbror Ernst hade åkt till USA som ung men kom tillbaks hem igen och cirka 1914 köpte han Ögården av sin farbror Nicklas Olsson – min morfars bror – för 12 000 kronor.

Hakon minns faktiskt gamle Nicklas mycket väl. De båda träffades 1917 på Ögården där den gamle bodde kvar fram till sin död 1920.

-          Han var då gammal och rätt senil och såg dåligt. Men jag minns hur han med stora steg gick över gården och med kraft satte sin käpp i stenläggningen medan han berättade om hur han arbetat på gården – om all sten han lagt och alla murar han rest. Han var en imponerande gestalt, oerhört stolt och självmedveten. I sin kraft dagar var han också en betydelsefull kommunalman och flitigt anlitad auktionsutropare.

Hans brorson Ernst Ardahl, Ögårdens nye ägare, var däremot förhållandevis liten till växten. Enligt släkttraditionen var han den ende vuxne mannen som kunde gå rak i Ögårdens gamla mangårdsbyggnad – byggd 1810 – utan att slå huvudet i taket.

-          Men han hade hade ju varit i USA så han tyckte ändå att gårdens huvudbyggnad var i minsta och ynkligaste laget, förklarar Hakon.

Så på 1920-talet, sedan gamle Nickals avlidit, lät Ernst riva den gamla mangårdsbyggnaden för att resa en ny. Men innan dess byggde han en liten stuga på en jordkällare, som Nicklas låtit färdigställa.

-          Där bodde han själv under ombyggnaden och trivdes utmärkt säger Hakon. Det vet jag med bestämdhet för hans hushållerska berättade att när den nya mangårdsbyggnaden var klar gick det långeliga tider innan morbror Ernst flyttade in i den. Han trivdes så bra i den lilla stugan!

Under ombyggnaden flyttades alla gårdens inventarier huller om buller ut på loge och i magasin: möbler, kläder, husgeråd, böcker, dokument, allt.Och dit kom så en dag unge Hakon Ardahl och fick syn på dem.

-          Jag umgicks en hel del med morbror Ernst och under de närmaste åren började jag systematiskt leta efter släkt- och gårdspapper och ordna dem. Jag hittade dokument på de mest märkliga ställen tom i hönsthuset!

För att skydda dem lade han in dem ark för ark i gamla tidningar, snyggt och prydligt sorterade. Ernst, som inte själv hade något större intresse för saken var vänligt överseende, lät honom hållas och tom uppmuntrade honom.

Ernst Ardahl dog, ogift och utan barn – och utan testamente. 29 arvingar anmälde sitt intresse för kvarlåtenskapen, som bland mycket annat också innehöll gamla släktklenoder av stort antikvariskt värde.

-          Att försöka göra en rättvis fördelning var omöjligt säger Hakon. Så vi enades om att arrangera en släktauktion där alla fick bjuda på det de ville ha. Den ägde rum 1943 och jag köpte bl.a. ett gammalt slagbord och ett par stolar som jag fortfarande har kvar. Annat, som ett par stolar från 1730-talet och en mycket fin karmstol i barock från ca 1700 har jag slussat över till barn och barnbarn.

Vid auktionen diskuterades också de gamla familjedokumenten och samtliga närvarande enades om att Hakon - som visat så stort intresse  och lagt ner så mycket tid på dem – skulle få ta hand om dem. Så kommer det sig att mängder av handlingar och urkunder från både Ögården, Kåröd och Arendal idag finns i hans och dottern Ingers lådor liksom brev, foton och mycket annat från släktens enskilda medlemmar.

Ögården övertogs efter en tid av Hakons halvmorbror Johan Ohlson, som köpte ut de övriga arvingarna. Och nu är det alltså dennes dotter Berit Carlsson, som har gården.

Men dokumenten på gården var inte det enda som eldade Hakons intresse för släktforskning.

-          Nej jag fick också kontakt och blev god vän med Olaus Olsson på Tjörn. Han var en mycket märklig man – han visste i princip allt om de gamla familjerna på ön: vem som gift sig med vem, vem som var utomäktenskapligt barn till vem. Jag minns hur jag satt i en soffa hemma på hans gård och han vandrade runt i rummet och rabblade släktlängder ur minnet. Det var otroligt –jag hann inte ens med att anteckna allt!

Senare tog Hakon också kontakt med en del avlägsna släktingar och började besöka gårdar, som varit i släktens ägor. Så sent som förra året fick han för första gången i livet se Kärrslätt med egna ögon.

-          Men de flesta känner jag rätt väl till vid det här laget säger han med ett leende.

Men det mest imponerande är kanske ändå att han sparat på dessa väldiga mängder av dokument, brev –”all gammal bröte”, som han själv säger med ett skratt.

-          Det är en sak som suttit i mig men jag kan inte förklara varför: att aldrig slänga något som har anknytning till och intresse för släkten. Jag minns än idag med fasa när jag var tonåring och min mor brände en hel kartong med gamla familjebrev i kakelugnen!

Så har Hakon och hans dotter idag också en hel del unika handlingar, som de låtit släktföreningen ta del av och kopiera. Vi kommer att återkomma till dem – allt från gamla dagsverksrapporter till brevet från den äldre damen på ålderdomshemmet som i barska ordalag skriver till Nicklas Olsson på Ögården och klagar på kvaliteten på det smör och de ägg han levererar.

Hakon Ardahl – vår meste släkting! – och hans samlingar är en rik källa att ösa ur.

Göteborg november 1989

Johan Wopenka.

 

Artikeln publicerades i Kåröd Hede-bladet nr 3 (1989).

 

Avskrivet och redigerat av Christina Andersson mars 2009.

 

Hakon Ardahl dog den 12 februari 1997.