Att Kåröd Hedesläkten har sina rötter i bygden kring fjorden från Svanesund i söder till Havssten i norr kan knappast ha undgått någon släktintresserad. Nära innerfjordens fridsamma vatten i kontrast till ytterskärgårdens kärva och oskyddade kustlinje kunde gårdarnas folk både odla den bördiga jorden i dalgångarna på Orusts östsida och i Inland Fräkne på fastlandssidan och ägna sig åt fiske, båtbyggeri och fraktfart.
En kort översikt över några gårdar med släktanknytning och deras läge på kartan kan ge en uppfattning om släktens bosättning under tiden från 1658 då Bohusläns blev svenskt och fram mot 1800-talets slut, då det gamla bondesamhällets tid är förbi.
Vi kan börja med Nedre Dale i Stala socken där släktens anfader Nils Rasmusson föddes den 21 mars 1753. Hans far hette Rasmus Nilsson (1710-1776) och han föddes i en närbelägen gård som hette Gunnarsbo. Rasmus kom som dräng till Nedre Dale omkring 1741 och gifte sig senare med änkan där Maren Larsdotter.
Gunnarsbo kan spåras i släktens ägo ned till 1600-talet. Men så är också bygden kring Stala kyrka ett gammalt bosättningsområde med många fornlämningar. Nära kyrkan finns t.ex. ett järnåldersgravfält.
Väg 160 från Varekil mot Henån går längs en sprickdal med god jord och passerar nära de nämnda gårdarna några kilometer från Varekil. Lite längre norrut på vägen kan man göra en avstickare till Orusts enda runsten, Hogastenen, från vikingatiden.
Nils Rasmusson (1753-1825) gifte sig med Inger Olsdotter Torbjörnsson (1765-1849), som kom från Rörvik nära Nedre Dale.
Ingers mor Mette härstammade från den välmående gården Kärrslätt, som ligger på Tjörn.
Om gårdarna Kåröd och Hede finns utförlig dokumentation i boken Kåröd Hede släkten och därför går vi raskt förbi Hede till det närbelägna Havberg. Gården tillhörde Margareta Hvitfeldts godskomplex och kom enligt hennes testamente att bli en av många s.k. gymnasiegårdar, vilkas avkastning skulle användas till stöd och uppehälle för elever från Bohuslän som studerade vid Göteborgs gymnasium. Härifrån kom Börta Rasmusdotter (1719-1805), som gifte sig med Jöns Olofsson, Hede. De fick sonen Lars Jönsson (1761-1834), som i sin tur blev far till kofferdiskepparen Samuel Larsson (1792-1852), den andre av släktens anfäder.
Linneberg är också en gymnasiegård. Dit flyttade Samuel Larssons dotter Mathilda (1834-1898) efter giftermålet med Bernt Anton Nilsson. Där föddes sonen Ludvig Bernzon (1860-1940), som sedermera blev delägare i handelsfirman Hedström& Pettersson i Varekil.
Två gårdar som ligger nära varandra kommer vi till någon mil norr om Hede.
De är belägna nära den grunda strandlinjen, där det med fördel kan idkas båtbyggeri. Det är Buvenäs och Syltenäs.
Här kan vi lokalisera Inger (1822-1866), en dotter till Samuel Larsson, som var gift med sjökaptenen Johannes Andersson. De hade en son, Anders Ludvig AnderssonArdahl (1851-1930).
Ingers syster Maria (1824-1879) blev kvar på Hede och gifte sig med skepparen Josef Johansson (1820-1855). En av parets söner, Johan Bernhard Josefsson, blev också sjökapten och var bl. a. skeppare på Sannebolagets stora barkskepp Adelaide, som omtalas i KårödHedebladet nr 21 2011.
Vi lämnar nu Orust för att fortsätta till fastlandet på östsidan av fjorden. I Forshälla socken nära Uddevalla ligger Hässleröd. Till denna stora gård flyttade Samuel och Brita Larssons dotter Charlotta (1844-1916) efter det att hon och mannen sålt gården Hede, som de innehaft en tid efter mor Brita. Charlotta var gift med sjökaptenen Bernt Johansson och om deras söner John, Ernst och Karl Hedström kan man läsa i KårödHedebladet nr 18 o 20.
Resteröd socken gränsar till Forshälla och där finner vi gården Houg, som har återkommit många gånger i vår släktkrönika. Men så hade ju Samuel Larssons dotter Christina (1841-1914) och maken Bernhard Johansson (1841-1922) tillsammans 12 barn. Man kan följa släktens och gårdens öden bakåt i tiden till 1600-talet.
En av döttrarna på Houg vid namn Ida (1871-1918) gifte sig med lantbrukaren Anton Olsson på Ulvesunds gård. De välsignades i rask följd med sex söner: Gunnar, Ragnar, Sigurd, Tage, Ivar och Ernst och alla kom de att heta Olovsson och göra sig bemärkta i och utanför hembygden.
Olof Johnard