KÅRÖD HEDE BLADET

Nr 20

2010

    Nu är det redan (!) julmånad och dags för Bladet att ånyo uppenbara sig på den nya hemsidan (www.karodhede.dinstudio.se) och för dem utan e-postadress i brevlådan. Ordf. och v. ordf. har efter en tids konvalescens tagit sig samman under hösten och plockat med lite av varje ur släktkrönikan. Vi fortsätter på Wickströms- och Hedströmsspåret och låter vidare Johan Ohlsons dagbok vittna om livet som lantbrukare på Arendal i slutet av 1800-talet.

Vi vill samtidigt påminna om vikten att betala medlemsavgift för 2011 kr 100:- till postgiro 942614-9 för att hålla verksamheten igång. Inspirera gärna släktingar att bli medlemmar i släktföreningen!

Redaktionen hoppas naturligtvis som vanligt på artiklar och tips från medlemmarna under kommande år.

Vi önskar alla i släkten en GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Olof Johnard ordf.                                        Christina Andersson v.ordf

Skårsg. 14

41269 Göteborg

Strandad ångare

  Sannebolagets ångare Jane från Uddevalla råkade vid 5-tiden på e.m. den 11 december 1909 under rådande tjocka, intensivt dis och stormigt väder stranda vid Tåudden vid Marstrand. Jane, som var på resa från Skottland till Uddevalla med kollast, gled vid olyckstillfället upp på bränningarna och kastades i sjön upp mellan Tån och den sk Skallen. Besättningen räddade sig och fartyget bogserades till Lindholmens varv i Göteborg för reparation. Båtens befälhavare var J.O. Johansson (Johnard). (Ur ”Var 8 dag” 1909).

Ellen Wickström

  I KH bladet nr 19 2009 har Wickströmmarna mer ingående presenterats. Ellen W. gifte sig i sinom tid med sjökaptenen Johan Otto Johansson (Johnard).

Hon föddes den 10 december 1873 i Uddevalla. Hennes föräldrar var Frans Oskar Wickström och hans hustru Kristina Andersson.

Ellens äldre syskon var Hjalmar och Emma Charlotta och yngst var Gustaf Oskar.

På bilden här bredvid ser vi Ellen Wickström 17 år gammal. Året är 1890. Hon är modernt klädd med en snävt skuren kjol, getingmidja och ärmar som avslutas med en liten puff eller tipp på axlarna. Det långa håret är rätt strikt friserat framtill och faller baktill långt ner över nacken. Hennes min antyder en viss belåtenhet med situationen hos fotografen tillsammans med sin väninna och känslan att snart vara inne i vuxenvärlden som kläderna utvisar. Det är inte något tonårsmode precis!

I hennes efterlämnade papper finns ett avgångsbetyg från folkskolan i Uddevalla som ger oss en uppfattning om hennes intresse för olika skolämnen och hur hon bedömdes av sin lärarinna som hette Gerda Andersson.

Betyget är daterat 15 juni 1887 och hon skrevs in folkskolan på Vadbacken den 15 augusti 1882 då hon var 9 år.

Dessförinnan hade hon gått i småskolan där man började vid 7 års ålder. Familjen Wickström bodde år 1880 på Vadbacken i utkanten av Uddevalla mot sydost. Småskolebyggnaden var alldeles nybyggd 1879. Den användes som skollokal ända fram till 1973.

1842 års skolstadga gjorde skolgången i Sverige obligatorisk men det dröjde innan folkskolan de facto blev genomförd. Många barn skolkade från skolplikten med föräldrarnas goda minne och tog förvärvsarbete för att hjälpa till med försörjningen. I Uddevalla fanns sedan 1856 Kampenhofs textilfabrik, som efterfrågade arbetskraft. För fattiga familjer i städerna och för den jordbrukande befolkningen sågs därför inte skolgång som något odelat positivt.

Folkskolestadgan medgav rätt till hemundervisning och i förmögnare hem anställdes ofta någon skolmamsell eller guvernant med uppgift att ansvara för de grundläggande kunskaperna.

På 1850-talet föreskrev staten att småskolor skulle inrättas. Undervisningsämnena i småskolan var stavning, läsning, skrivning, huvudräkning och utantilläsning av Martin Luthers lilla katekes.

Ellen Wickströms barndom sammanföll delvis med den stora skolbyggnadsperioden i Uddevalla 1865-1882 och med en skolreform som innebar att man lämnade den sk växelundervisningen. Det var ett system med elever som monitorer och en enda lärare, som kunde svara för bortåt 100-talet elever. Tillgången på utbildade lärare hade med tiden blivit bättre och man gick därför över till klassundervisning.

Den stora folkskolebyggnaden Margretegärdeskolan stod färdig 1882 och den behövdes mer än väl för att tillsammans med de andra ta hand om det talrika uppväxande släktet.

Till moderniseringen av skolväsendet hörde också att man lämnade de lösa bestämmelserna om undervisningstid i 1842 års stadga . Där fanns inga bestämda regler för när skolan skulle börja eller skolårets längd. Fördelning av tid för olika skolämnen saknades också. Lokala skolreglementen tillät anpassning till årstider, dagsljus och speciella lokala förhållanden. Allt detta är begripligt för att en så genomgripande reform som den allmänna folkundervisningen i början skulle kunna infogas i lokalsamhället på ett smidigt sätt. I den släkttäta socknen Myckleby på Orust inrättades 1849 de första folkskolorna som i början var ambulerande vilket betydde, att läraren vistades en viss tid i varje rote i socknen. Efter flera års tvister inom och mellan socknarna uppförs i Myckleby tre skolhus, i Allmag, i Hede och i Vassö men de stod färdiga först 1869.

Om mångfald hade fått råda i början blev det efter 1880 enhetlighet som eftersträvades. Barnen placerades utifrån ålder i klasser, skolplikten gällde normalt från 7 till 14 år och sexårig folkskola var norm.Terminer och läsårslängd fastställdes och innehållet i skolämnena preciserades i läroplaner.

I husförhören hade staten via kyrkan kontrollerat hur läskunnighet och förståelse

avkristendomens grunder utvecklades. Konfirmationen var en annan

kontrollstation. Det kan parentetiskt anmärkas att läskunnigheten i Sverige

omkring 1840 var mycket hög tack vare kyrkans undervisning. Man räknar med 80

% läskunniga. Betygen i folkskolan infördes som en naturlig fortsättning på

husförhörens gradering av församlingsbornas kunskaper. Förebild var läroverken

som sedan 1820 tillämpat en femgradig betygsskala. I Ellen Wickströms betyg från

1887 finns följande betygsgrader:

Berömlig, Med beröm godkänd, Godkänd, Svag, Underhaltig. Betyg i uppförande

och flit skulle också sättas men fyrgradigt: Mycket gott, Gott, Mindre gott, Dåligt

Här var normalbetyget förstås Mycket gott. Den här betygsskalan var med smärre

ändringar i bruk under flera generationer, vilket hade det goda med sig att

föräldrarna kände till skolan och kände igen betygen från sin egen skolgång. Först

från senare delen av 1900-talet blir skolan och betygen ett kärt experimentfält

för våra politiker.

Ellens betyg är mycket gott med Berömlig i flera ämnen. Ett särskilt intresse och

anlag tycks hon ha haft för teckning, eftersom det utöver det goda betyget finns

flera lappar med uppgift om premium i detta ämne. Välskrivning och sömnad låg

tydligen också väl till för henne.

Ur Rundskriftsbok för E.W. har hämtats ett exempel på övningsalfabet skrivet av

henne med välformad skrift 1893.

En utbildning efter folkskolan vittnar ett

annat betyg om. Det är Franz O. Ebels

handelsskola som intygar att Fröken Ellen

Wickström genomgått en kurs i dubbelt

bokhålleri tillämpat för grosshandel. Hon

har visat sig äga säskilt god fallenhet för

det merkantila och rekommenderas därför

till det bästa. Man kan anta, att hennes far som var anställd i Sannes bolag

tyckte att hon skulle få en utbildning för kontorsyrken och kunna försörja sig.

Under andra hälften av 1800-talet uppstår en rad olika skolor på privata initiativ

för att möta utbildningsbehov som det offentliga inte kan tillgodose. Franz Ebel

annonserar i lokalpressen om sina handelskurser. En skola för flickor i Uddevalla

var Fruntimmerföreningens skola som startade 1852 av borgmästarinnan Agrell

med sikte på att utbilda husmödrar och tjänarinnor. Ett par år innan hade två

flickskolor grundats av vilka en från 1862 blev Eva Rodhes skola. I denna flickskola

med allmänbildande ämnen och språk kunde även små gossar vinna inträde i

förberedande klasser som alternativ till småskolan. Pojkarna kunde därefter börja i

läroverket som i Uddevalla vid den här tiden var femklassigt. Gymnasiestudier fick

man bedriva i Göteborg.

 

Olof Johnard

Släktnotiser

  I Bohus Posten i Uddevalla den 26 oktober 1945 hittar man denna teckning föreställande lantbrukaren Karl Hedström St. Hessleröd Forshälla, 1880-1950. Den har antagligen kommit till med anledning av hans 65-årsdag. Han var en av sönerna till sjökapten Bernt Johansson och Charlotta Hedström från Hede. Om hans bröder Ernst och John skrev vi i föreg. KårödHede-blad. Charlotta var i sin tur dotter till Samuel Larsson och Brita Nilsdotter från Kåröd.

Karl Hedström var gift med Dagmar Freudenthal,1880-1947, och deras dotter var Eva Hedström, en av grundarna av vår släktförening.

Signaturen YORIC har under teckningen skrivit några rimmade rader som karakteristik av denne verksamme man..

En verklig gubbe i vårt län är denne debattör så frän. Han säger vad han tänker och detta ofta skänker den torraste dispyt en smula mer gemyt Per Albin (s)tatsminister) oss förtrycker, det är vad Hedström tycker och ofta han drar fram att detta är en skam. Föreningsman som få han varit

och runt i länet farit och en tid på trettiotvå föreningslistor han fick stå Han jobbat hårt för mejeriet Desslikes ock för slakteriet och vill nu i varenda å ett kraftverk ha så vi kan få vår ström på bättre vis än till kraftverkspris. I mycket av vad Hedström gjort, han verklig framgång har försport Och är en man med färg bland bohuslänska berg.

 

Olof Johnard

 

Bondeliv på 1880-talets Hisingen

Johan Ohlson 1827 – 1911

Johan Ohlson förde dagbok från september 1880 till 1907. Nedanstående artikel utgår från den första dagboken som täcker perioden 12 september 1880 tom 9 september 1887.

                      Arendals gård

  I historiska verk av olika slag får vi en bild av samhällets utveckling politiskt och ekonomiskt. För släktforskaren utgör detta en fond till det som är utgångspunkten för vårt letande – den egna släkten och de indivuduella livsödena. Som släktforskare söker vi efter – åtminstone till en början - det som hände den enskilda individen, de egna tankarna och påverkan från det omgivande samhället. I lyckliga fall har vi brev och andra anteckningar kvar i vår ägo men ofta får vi leta i offentliga arkiv. Det egenformulerade materialet är en bristvara där den mest omfattande gruppen av bevarade material är bondedagböckerna. I vår släkt finns ett sådant unikt material, Johan Ohlsons dagboksanteckningar från perioden 1880 till 1907.

Johan Ohlson, ett av Nils Rasmussons många barnbarn och andre son till Olof Nilsson, växer upp först på Kåröds säteri och sedan på Ögården. Som så ofta är det äldste sonen, Niklas, som övertar skötseln av fädernegården medan övriga söner får söka sin utkomst på annat håll. Att döma av husförhörslängden bor och arbetar Johan på faderns gård fram till sitt giftermål hösten 1854. 27 år gammal gifter han sig med sin kusin på fädernet den då 22-åriga Sofia Samuelsdotter Hedström. Den 23 oktober samma år lämnar de Myckleby socken för Lundby på Hisingen. Johan arrenderar där en gård på 1/3 mantal fram till 1862 då han med familj flyttar tillbaka till Myckleby som arrendator av Allmag Sörgård (ägdes av Sofias morbror och moster), nästgårds till Kåröds säteri. 1867 köper han en egen gård, Arendal 1 och flyttar tillbaka till Lundby socken på Hisingen. Redan under 1880-talet börjar Johan Ohlson sälja av bitar av sina ägor vilket han fortsatte med under 1890-talet. Enligt husförhörslängderna står han som ägare av gården fram till längden 1906-1917 där han anges som arrendator. Göteborgs stad mfl. står då som ägare.

Gården Arendal var tidigt frälsehemman och kan följas bakåt till 1529. Gården var fram till sekelskiftet 1799/1800 helt hemman. Arendal ligger på norra älvstranden av Göta älv ganska nära färjeläget Färjenäs (vid Älvsborgsbrons norra fäste). Från Färjenäs tog Johan Ohlson färjan över till Klippan på älvstrandens södra sidan. Därifrån tog han sig sedan till Majorna där han ägde ett hyreshus och sedan vidare in till staden. Från Färjenäs kunde han också ta skärgårdsbåten in till Göteborg. Vid resor till Orust nyttjade han skärgårdsbåtarna mot Uddevalla och steg av på Stillingsön. Resan tog ca 5 timmar. Ofta anger han namnet på båten – ”Valborg” och ”Robert Thorburn” anges flera gånger. Från Färjenäs kunde han också med båt – ”Tessin” - ta sig upp till Kungälv och vidare till Trollhättan och Lilla Edet.

Det är om livet på gården Arendal som dagböckerna berättar detaljrikt och oftast utan närmare reflektioner eller känsloyttringar. På många sätt är Johan Ohlsons dagböcker typiska för bondedagboken. Britt Liljewall, som forskat i bondedagböcker, definierar den typiska bondedagboken som ”skriven av en manlig representant för de breda lagren av landsbygdens befolkning. ... skriven i korthuggen stil ... Anteckningarna innehåller iaktagelser av väder och natur och nyttiga minnesanteckningar samt redovisar noggrant hur tiden används framför allt för olika mansarbete men också för kontakter med människor utanför det egna hushållet. Vädret och naturen utgjorde basen för bondens vardagsliv, men själva dagboksskrivandet kan sägas avslöja att helt beroende av dessa förhållanden ansåg man sig inte vara.” (Liljewall, B.: Bondevardag och samhällsförändring. 1995). Johan låter sig förvisso inte hindras av vädrets makter även om vädret kan betecknas som ett riktigt djurplågeri.

Lantbrukaren Johan Ohlson

Uppväxt på en gård, utan någon egentlig utbildning, återstod inte så många val för en ung man vid mitten av 1800-talet. Närmast till hands fanns förmodligen fortsatt arbete med det som jorden kunde ge alternativt sjön eller militärlivet. För Johan tycks jorden ha varit ett naturligt val. Beslutet att lämna hemsocknen och arrendera en gård på Hisingen tyder på starka drivkrafter. Helt utan tillgångar torde han inte ha varit om än dagböckerna från 1880-talet vittnar om ständiga lån, nya lån, omsättningar av lån, reverser etc.

Varje dags notering om väder och vind talar sitt tydliga språk om bondens beroende av naturen. Oftast anges vindförhållanden – ostsydost stark blåst, vestlig bris, nordlig storm och temperaturen – kallt, mulet fm, något frost, kvalmt och varmt, 7 grader kallt. Extraordinära händelser som torka, ihärdigt regnande, åska, kalla vintrar anges också. I januari 1881 noterar han sist i månaden: under större delen av denna månad hårt väder som ställt till vida omkring Göteborg med omnejd. Frös ihjäl 2 personer. Themsem vid London isbelagd vilket ej skall ha skett sedan 1835 års vinter.

Den 14 februari är skolan inställd till följd av kylan. Det är kallt, snöigt och issågarna har hårt arbete med den 20 tum tjocka isen. I mars samma år finns en notering om ovanliga vädersolar. Den hårda vintern höll i sig långt in i april att döma av noteringar om ishackning och sågning för att få loss båtar på älven.

Årstidernas växlingar kommenteras nästan aldrig däremot hittar man flera år notering om när göken hörts för första gången för året. Och någon gång i andra halvan av juni skriver han jag o mamma badade varmbad första gången i år.

Jordbruksarbetet följer en given mall år efter år. Vinterarbete med gödsling, tröskning av säd- och ärtskörd, snö- och isarbeten, skogsarbete, vårarbete med förberedelser för och genomförande av sådd och djuren som släpps ut på bete, sommararbete med hö- och tidig sädesskörd, höstarbete med skördar av olika slag, tröskning, potatisupptagning, gödsling, förberedelse för sådd av vintersäd och djuren tas in för vintern.

Dagboken ger ingen tydlig bild av hur Johan försålde sina jordbruksprodukter. Man får närmast intrycket av att jordbruket fungerade som rent självhushåll. Regelbundet åker någon till kvarnen med tröskade sädeslag. Det är väl rimligt att anta att viss del av skörden behölls för eget bruk, återsådd och eget behov av mjöl medan resten såldes. Då och då tar sig Johan in till stan för att sälja får- och griskött och ibland mjölk. Den 19nde november 1880 noterar han att han fått 26 kronor för sitt fårkött. Alla noteringar om slakt tyder på att det är slakt för eget bruk och att det endast är undantagsvis som han säljer köttet.

Någon eller några gånger om året tar han båten upp till Kungälv för att lämna skinn för garvning. Han hämtar de garvade skinnen senare och åker över älven till Majorna där han lämnar skinnen till skomakaren tillsammans med beställning på skor till barn, hustru och sig själv.

Han – och någon gång hustru Sofia – far ibland långväga för att köpa kreatur. Den 15 april 1884 är Sofia i samband med ett besök i Kungälv på auktion på Diseröd där hon köper 2 kor. Hon tar ångbåten tillbaka till Göteborg med korna ombord och Ernst skickas iväg för att hämta dem. Han kom hem vid middagstiden, de voro små och magra.

Han är en flitig man, Johan. Dock lyckas han inte alltid få fart på pojkarna: jag åt utmarken, ensam. Pojkarna ligger som vanligt (lättja).

Under hela året pågår reparationsarbete av befintliga hus och nyuppförande av grishus och andra uthus. Fram i oktober/november sätts innerfönstren in för att plockas ut när majsolen börjat värma.

Entreprenören Johan Ohlson

På ett tidigt stadium ser Johan möjligheter att försälja delar av sin mark. Den 31 december 1881 är uppgjort att herrar Dahl och Sahlén skall köpa en bit av kohagen för 750 kronor.

Med åren kommer han att göra många liknande försäljningar för att till sist sälja gården till Göteborgs stad. Efter försäljningen bor han kvar som arrendator.

Han äger ett hus i Majorna där han hyr ut affärs- och bostadslägenheter. Han hyr också ut rum på den egna gården till sommargäster från Göteborg. Så småningom bygger han ett mindre hus vid sidan om det gamla. I juni 1885 flyttar familjen in där medan sommargästerna tar över det gamla större huset. Innan dess har han renoverat det och byggt till en veranda på hyresgästens direkta önskan. Alla möjligheter att tjäna pengar måste tas till vara.

Den steniga omgivningen gav möjlighet till brytning av sten/gatusten. Han spränger och borrar efter vatten. Brunnaarbetet gjort klart, arbetet gick till 30 kronor men jag tror brunnen blir förträfflig.

Familjefadern Johan Ohlson

Johan Ohlson begåvades med många barn – 13 i första äktenskapet och 4 i andra.

Johan Ohlson med sin andra familj. Fr.v. Johan Ohlson (1895-1978), fadern Johan Ohlson, Ivar Ohlson (1901-86), Hilda Sofia Ohlson (1892-1908), modern Johanna Andersdotter, Bertha Ohlson (1896- ).

Tre barn dog före vuxen       ålder – två i tonåren och ett 5 månader gammalt. När Johan börjar sitt dagboksskrivande 1880 är det äldsta barnet 25 år och det yngsta 5 år. Flera av barnen är utflugna – några till sjöss, en går på lantbruksskola i Värmland, äldsta dottern är gift. Fem barn är under 13 år. Genom dagböckerna får vi följa Johans omsorg och oro för barnen. Han ordnar med deras skolgång, följer med till mönstring till olika båtar, tar på sig ansvaret för skulder som något barn olyckligt dragit på sig och noterar framsteg i form av löneökningar – igår fick bref från Harald, har nu bättre aflöning 180 kronor i månaden. Han bekymrar sig mycket för de yngsta sönernas skolgång. Han försöker få dem antagna vid elementarskolan i Majorna men tvingas konstatera pojkarna blefvo ej antgna i skolan, ack! hvilken frukt av deras lättja. Han fortsätter envist med att ordna privatundervisning för dem och inackorderar dem därför i Göteborg, anställer guvernant över julen för att ge dem de grundkunskaper de behöver för att antas i läroverket. De prövar flera gånger men så småningom lyckas det och han skriver: pojkarna började i 5 klassiga läroverket. Gert i 2ndra klass och Hilding i 1sta.

När dottern Olga gifter sig antecknar han: bröllop för Olga och Anders på Börsen. Dagen efter bjuds på thé och supé på Börsen. Jag med sällskap jemte Bror Niklas och hustru bodde på hotel Neptun bägge dagarna. Nöjet kostade 450 kr.

Det är korta noteringar som bara i några sällsynta fall innefattar känslouttryck. Icke desto mindre är hans omsorg om familjen påtaglig. Med de barn som inte är hemma upprätthåller han ständig brevkontakt. Han antecknar när han skickar brev till dem, när brev anländer från olika hörn av världen och var och när de är daterade. När Olgas dotter blir sjuk och ligger inför döden skriver han: bref från Olga [hon bodde på Stigbergsliden] att om vi vilja se hennes lilla innan hon dör ska vi komma in. Vi reste så fort göra sig lät. Den lilla var mycket sjuk, kunde dock se på mig och nappa i skägget på mig – men avtog förvånande fort .... På aftonen kl 7 och några minuter avled hon lugnt och stilla.

Hustrun, Sofia Samuelsdotter Hedström, omtalar han som ”mamma”. Han noterar när hon ger sig iväg till stan, när hon kommer hem eller när hon sovit borta över natt. Om hennes sysslor på gården får man inga uppgifter men vid några tillfällen när han under december månad varit borta finns en kort lakonisk kommentar här bakades, en verksamhet som får antas ligga under Sofias verksamhetsområde. Han noterar när hon är sjuk och om hon har behövt läkarvård. Den 7 juni 1884 på kvällen omkring kl 7 fick mamma nervslag utan föregående sjukdom [understruket, som han ofta gör när en viktig händelse inträffat]. Doktorn tillkallades och hon ordineras is på huvudet, lavemang och koppning på nacken. Hela månaden återkommer han till hennes hälsotillstånd. Den 27nde: mamma klätt sig idag samt ligger på soffan, är rätt belåten. De första dagarna av hennes sjukdom avstår han från allt utomhusarbete för att vara inomhus och sköta om henne.

Några gånger om året åker han till Orust för att besöka släkten och sköta en del praktiska ting han har där. Ofta är resorna föranledda av besök hos den allt svagare fadern, Olof Nilsson. I samband därmed passar han på att besöka släkten på Orust. Han tar sig uppenbarligen till fots mellan Kåröd, Bufvenäs, Totorp och andra ställen i trakten. Han besöker fadern och konstaterar farfar sig lik, farfar hade väntat mycket, sig nästan lik. Den 17nde januari 1884: igår kl ½ 4 em dog min gamle Far. Han fattades 3 månader och 3 dagar å nittio år.

Inför begravningen åker han in till stan för att beställa sorgkrans och beger sig sedan till Orust där han tillsammans med syster Anna far till Myckleby kyrka för att smycka den och graven med granris.

Han gör också flera resor till Kungälv där hans faster Christina Nilsdotter Vidgren bor. När hennes man, bokbindaren C.T. Vidgren, går i konkurs är han denne behjälplig med alla praktiska åtgärder i samband med konkursen. I Kungälv bor också hans farbror Niklas Nilsson med hustru. I dagboken noterar han farbror Nilssons död den 21 januari 1883 och i april fått bref för att biträda Faster vid försäljning af Intagan. Han upprättar köpekontrakt,skriver köp och hjälper till med bouppteckningen.

Bland syskonen är det framför allt brodern på Ögården, Niklas Ohlson, som han har konatakt med och han brevväxlar flitigt med denne.

Om sin egen person är han sparsmakad med uppgifter. Här och var finns noteringar om huvudvärk och en olidlig tandvärk som fick honom att hålla sig inomhus en dag – sjuk och uppsvälld i ansiktet. När han vid ett tillfälle skulle köra över isen hamnade han med kärra och sto i isen. Kom hem med stoet, kärran bärgades senare på kvällen. Vrickade knäet. Knäet gör ont men han är strax i arbete igen. Då och då noterar han att han har ont i ryggen eller känner av reumatism i ena handen.

Förtroendemannen Johan Ohlson

Redan i sockenprotokollen från Johan Ohlsons första period i Lundby (1854-1862) återfinns Johan som aktiv i det kommunala livet. I Göteborgs och Bohus kalender för 1890 får vi en officiell bild av Johan Ohlsons förtroendemannauppdrag – nämndeman, gode man vid lantmäteriförrättningar, auktionist, boutredningsman, vice ordf. Lundby Skogsodlingsförening.

När dagboken börjar är Johan 53 år gammal och har bott på Arendals gård i 13 år. Av dagboken framgår att han har en rad förtroendeuppdrag. Han sitter i skol- och kyrkorådet, gör bouppteckningar, medverkar vid auktioner, deltar vi lantmäteriförrättningar, sitter ting och biträder privatpersoner med hjälp och råd vid ekonomiska affärer av olika slag - en allmänt aktad man. Av dagboken framgår också att han flera gånger varje vecka är ute i förtroendemannaärenden.

Utdrag ur släktregister

Johan Ohlson var son till Olof Nilsson (son till Nils Rasmusson) och Britta Persdotter.

1.5 Olof Nilsson 1794 04 19 - 1884 01 16

1.5.2 Johan Ohlson 1827 01 10 - 1911 04 13

gift med

Maka 1 Sofia Samuelsdotter 1832 09 22 – 1889 11 25

Barn

1.5.2.1 Ludvig Ohlson Ardahl 1855 10 02 –1898 10 19

1.5.2.2 Harald Ohlson Ardahl 1856 11 22 –1926 03 29

1.5.2.3 Olga Ohlson Ardahl 1858 09 29 –1920 06 07

1.5.2.4 Bertha Ohlson 1860 03 20 – 1879 08 11

1.5.2.5 Sigurd Ohlson Ardahl 1861 12 07 – 1937 02 08

1.5.2.6 Fritz Ohlson 1863 07 18 - 1863 12 20.

1.5.2.7 Fritz Ardahl 1864 11 17 – 1950 10--

1.5.2.8 Ernst Ardahl 1867 02 04 – 1943 05 03

1.5.2.9 Carl Ohlson 1868 08 31 - 1869 01 12

1.5.2.10 Carl Ardahl 1869 12 17 –

1.5.2.11 Gert Ardahl 1871 09 25 – 1953 12 05

1.5.2.12 Hilding Ardahl 1873 04 13 –1921 06 14

1.5.2.13 Rut Ardahl 1875 08 28 – 1961 04 26

Maka 2 Johanna Andersdotter 1857 06 11 -

Barn

1.5.2.14 Hilda Sofia Ohlson 1892 07 03 – 1908 07 06

1.5.2.15 Johan Ohlson 1895 04 03 – 1978 12 12

1.5.2.16 Bertha Ohlson 1896 02 26 –

1.5.2.17 Ivar Ohlsson. 1901 02 15 - 1986 01 05

Mer om släktgrenen kan man läsa i artikeln Hakon Ardahl vår meste släkting.

Utifrån sin farfars dagbok skriver Berit Carlsson om En vecka för hundra år sedan.

Christina Andersson