Kära släktingar!

 Efter en behaglig höst utan föregående års härdande snöstormar och ishalka ser vi i släktföreningen med förtröstan fram mot juletiden då Kåröd Hedebladet bör landa in på hemsidan (www.karodhede.dinstudio.se) eller i brevlådan hos dem som inte har e-postadress.

Årsavgiften för 2012 är oförändrat 100 kronor och betalas in på föreningens postgiro 942614-9.

 Life writing är i våra dagar en verksamhet som börjar intressera allt fler. Det är stort intresse för biografier om idrottsstjärnor,  skådespelare, profiler av olika dignitet men också vanliga människor lämnar ut sitt vardagsliv och sin livshistoria i form av självbiografier, dagboks-anteckningar, bloggar, facebook, hemsidor mm. Man kan kanske se detta som ett utslag av vår tids extrema individualism. Alla vill synas  och berätta om sin verklighet och sitt vardagsliv nu när den tekniska utvecklingen har möjliggjort detta. För släktforskaren är det tyvärr en önskedröm att få livet förr i världen så väl belyst som det kan bli nu för tiden.

 Ofta får man nöja sig med knapphändiga anteckningar i kyrkböcker, ev. bevarade brev och kanske domstolsprotokoll för att skriva våra förfäders liv. Därför är det särskilt intressant att fortsätta  att publicera Johan Ohlssons bevarade dagboksanteckningar om livet som bonde från senare delen av 1800-talet som Christina Andersson inledde i föregående års blad.

 Typiskt för Bohuslän och släkten är sambandet mellan jordbruk och sjöfart. En smärre skeppskatalog får därför också ta plats i årets nummer.

Föreningen har under året haft ett styrelsesammanträde och protokollet bifogas.

Föreningens styrelse önskar alla  i släkten 

               GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

          Olof Johnard                   Christina Andersson

Bohusläns flora

 Nu i höst har en efterlängtad bok utkommit nämligen Bohusläns Flora av Blomgren,E., Falk, E., & Herloff, B., (red). Utgiven av Föreningen Bohusläns Flora.

På 700 sidor har författarna och en rad  frivilliga medhjälpare samlat ett imponerande vetande i ord och bild med ett brett kulturhistoriskt perspektiv. Om Bohusläns landskapsblomma vildkaprifolen ( Lonicera periclynemum) läser vi att den först publicerades i  Linnés Flora Svecica: Bohusiae frequentius 1745 säkert efter ett tips av lärjungen Per Kalm som noterade vildkaprifol bl.a. i Tanum. Han ger följande beskrivning: ”Matledsträd kallade bönderna här på Musö Lonicera … eller Caprifolium germanicum … emedan man tager blomstren därav, kokar i öl lyckt, det är med lock över, och giver den in som har matleda. Om vintern, då man ej har blomstren, tages barken, kokas på samma sätt och brukas däremot.” (Kalm 1746)

Vildkaprifolen är, som det anstår en landskapsblomma, ursprunglig i landskapet och vanlig i de flesta miljöer. Bohuslänningarna har ett särskilt namn på den – vrivrånge eller vrevrang­. Man antar att förleden hänger ihop med verbet vrida och vrång eller vrang betyder svår att komma tillrätta med. Att vildkaprifolen kan bilda svårgenomträngliga snår vet alla som prövat att ta sig fram i klåvor med kaprifol i vresig  förening med krattskog.

Olof Johnard

Kerstin och Harry Berg

Under denna höst har de flitiga författarna och utforskarna av Kungälvs stadshistoria makarna Harry och Kerstin Berg båda gått ur tiden. Harry Berg var barnbarnsbarn till Niklas Nilsson. Niklas var  född på Kåröd 1801 och åttonde barn till vår stamfar Nils Rasmusson och hans hustru Inger Olofsdotter Torbjörnsson. ( Se artikel i Kåröd Hedebladet nr 2 1988.) Niklas idkade sjöfart, etablerade sig 1840 som borgare i Kungälv och skaffade sig där också en jordbruksfastighet. Niklas var gift med Britta Charlotta Andersson från Brömsegården vid Marstrand. De hade en dotter vid namn Hulda, född 1856 död 1950, som gifte sig med en handlande i Kungälv, Johan Berg. Deras son hette Hugo som också han blev handlande och i hans äktenskap med Alma föddes Harry 1919 .

 Kungälv förr och nu är titeln på Harrys och Kerstins bok som kom ut 1988,  men det är bara en av de inalles 15 böcker de gett ut tillsammans med stadens och bygdens historia som tema. Harry var skicklig tecknare och fotograf medan Kerstin var bra på att skriva och sålunda kompletterade de varandra utmärkt. Alla som är intresserade av Kungälvs utveckling genom tiderna har mycket att hämta i deras verk, som sammanfattar en gedigen forskargärning i hembygden. Nordiska museet har i år uppmärksammat deras hängivna arbete med medaljen för hembygdsvårdande verksamhet.

Olof Johnard

Fartyg förbi

 I Iliadens andra sång finns ett berömt ställe som kallas skeppskatalogen. Den innehåller en massiv uppräkning av alla grekiska skepp och deras hövdingar som befor de blånande djupen på väg mot fiendens Troja.

 När man idag betraktar de fridsamma innerfjordarna mellan Orust och fastlandet får man lätt detta diktens skeppsregister i  tankarna och man föreställer sig alla fartyg som under århundraden passerat farleden i fredliga eller krigiska ärenden, vart och ett bärande på sin egen skeppshistoria.

 Så låt oss  för vår inre syn frammana några av dem som följt  den nord-sydliga farleden, utmärkt jämte ankarplatser redan på Felterus karta från år 1658 (året för Roskildefreden då Bohuslän blev svenskt), från Svanesund och norrut mot Uddevalla eller i motsatt riktning.

 Vi bortser från de förstenade och dekorativa bronsåldersskeppen och låter vikingatidens skepp leda den långa raden, kanske med kurs mot Nautasund (Nötesund) som omnämns i källor från tidig medeltid. 1197 lade norske kung Sverre till där för att betvinga  och beskatta de sturska orustborna. 

 Vikingarna, som många anser etymologiskt hänger samman med benämningen Viken i norra Bohuslän, förknippas mest med givande plundringståg i västerled men det får inte skymma den omfattande handel som de också bedrev med lastdryga skepp, s.k knarrar.

 Runstenar brukar ju befästa minnet av vikingahövdingar men Bohuslän är fattigt på sådana. På Orust finns bara en känd nämligen Hogastenen vid Varekil med en svårtolkad inskription.

 Det nordtyska handelsförbundet Hansans innovation inom skeppsbyggeriet var koggen, ett lastdrygt stabilt fartyg som under senmedeltiden kunde segla förbi med varor från och till Nordeuropa.

 I Bohuslän finns tidiga källor som rör skeppsbyggeri. (Se närmare Jan Hermansson, Uddevalla – sjöfartsstad sedan århundraden som refereras till nedan) Uddevalla nämns i en skrift från 1205 enligt vilken två skepp byggs vid Bäveåns mynning. 1557 får staden en kunglig befallning att bygga ett örlogsfartyg på 80 läster(en läst var ca 2.5 ton lastförmåga).

På 1600-talet bygger Uddevalla upp en betydande handelsflotta men storhetstiden i Uddevallas sjöfartshistoria är det följande århundradet. Självfallet stimuleras sjöfarten då av det omfattande sillfisket från 1750. Uddevalla fick en viktig plats i den svenska salthandeln och ålades 1763 att importera 20 000 tunnor salt.

 Några exempel på vad som byggts utmed innerfjordarna skall nämnas.  År 1700 förtecknas bland stadens fartyg skeppet Mikael byggt på Hasselön  1693 av eke på kravell, krejaren Tobias byggd på Inland 1698  av eke på kravell, skutan Svanan byggd 1660 vid Nötesund kravell 13 läster, skutan Sanct Anna byggd 1698 vid Ljungskile 9 läster, skutan Hoppet  byggd 1690 på Ammenäs av furu på klink.

 Vad förde fartygen för last? Tittar man på utklarerade fartyg från Uddevalla hundra år senare, 1800, finner vi bl.a. snauen Två Bröder last av furuplankor till Medelhavet, briggen Elna till Lissabon med bräder, snauen Gripen till Livorno med bräder, beck, tjära och järn, briggskeppet Amphion till Dieppe med järn, stål, plankor, bräder, och alun, briggen Hercules till Lorient med stångjärn, stål och bräder, galeasen Friheten skeppare Olof Hellman till Nantes med järn och bräder.

 1820 stod Uddevalla på femte plats bland landets sjöfartsorter när det gällde handelsflotta.

 På 1840-talet börjar ångbåtar dyka upp vid horisonten men de är ännu i minoritet. Ångbåten Carl går under sommarhalvåret regelbundna turer Göteborg-Uddevalla och senare kan vi se ångskonerten Uddevalla plaska förbi med sina roterande skovelhjul.

 Under senare delen av 1800-talet ökar ångbåtarna i antal, ångbåtsrederier bildas som aktiebolag för att kunna möta kapitalbehovet  vid anskaffning av tonnage men segelsjöfarten fortsätter oförtrutet med sin småskaliga seglation längs kusterna men även långt bort i världen som Adelaides och Dagmars resor visar. Om Dagmar och hennes  resa till Sydamerika med kapten Anders Ardahl kan läsas i KårödHede-boken.

 Barkskeppet Adelaide byggdes vid redaren Sannes eget varv vid Bäveåns mynning i Uddevalla 1881. Det var 44 meter långt och 9.2 meter brett och hade en dräktighet på 700 ton. I Bohusläningen kunde man i november 1881 läsa följande:

Af stapel gick i måndags på middagen det å hr J.N. Sannes warf byggda skeppet , hvilket erhöll dopnamnet Adelaide (efter warfsegarens fru).

Man samlades ditut i långa banor, ehuru vädret var tämligen ruskigt. Den här på platsen sällsynta händelsen var utsatt till klockan halv två och man var der i allmänhet vid den tiden.

Flitiga händer och troligen goda verktyg höllo då på att lossa de klossar hvilka fasthöllo det vackra skrovet, hvilket skall tacklas såsom barkskepp. Då klockan var närmare två angaf manskapet som skötte förtöjningen, att hon sakta komme. Hon kom också sakta, såsom nödvändigt är i så trångt varfsvatten, ty hon kunde annars ha grundstött i motsatta stranden, som ej är mer än 75 à 100 alnar aflägsen tills grund för så djupgående fartyg förefinnas. …

Adelaide försedd med två svenska flaggor och sin dopsedel, den sistnämnde ritad på vimpel, anbragt der stormasten framdeles skall ha sin plats, gick i majestätisk hållning ut i ån, inhalades derefter till warfsstranden och blef enligt vanligt bruk skådespel för högtider i skålar och tal.

Den förste kaptenen ombord var J.B. Josefsson från Buvenäs, son till Maria Samuelsdotter från Hede och en av de saltaste och mest  omtalade skepparna från Orust vid den här tiden.

Efter 21 års sjöfarande strandade  skeppet slutligen i Indiska oceanen vid Juan de Nova på väg till Madagaskar 1902 och kunde inte bärgas. (Se vidare artikel i Bohuslän årsbok 2005 utg. av Bohusläns hembygdsförbund och Bohusläns museum.)

 Två ångfartyg tillhörande Sannes flotta i Uddevalla får representera  ångbåtsepoken. Det är s/s Newton och s/s Johan Sanne. Newton var byggd 1890  på Thorskogs varv med en ångmaskin på 300 hk, lastade 375 reg.ton och var i  rederiets ägo till 1926. På bilden, köpt av en engelsk fartygsmålare med sinne för det imponerande ses fartyget stäva fram i engelska kanalen med Dovers klippor som bakgrund. Två bröder, Johan Otto och Fritz Johansson från Houg, Resteröd och barnbarn till Samuel  Larsson, Hede tjänstgjorde som befälhavare på denna båt runt sekelskiftet 1900.

Johan Sanne levererades av Kockums 1914, samma år som första världskriget började, och var på 2100 dödviktston. J.O. Johansson blev befälhavare på nybygget och tillbringade sin återstående sjömanstid fram till 1932 på denna båt. På bilden från krigstiden ser vi fartyget med däckslast av trävaror och försedd med namn och nationalitetstecken på sidorna för att förhindra ubåts-angrepp på neutrala fartyg.

Ångbåtsflottan seglade mest på England och Frankrike med piprops ( användes som gruvstöttor) och virke ut och kol och koks hem.

Olof Johnard

I förra numret av Kåröd Hede Bladet berättade vi om Johan Ohlsons liv utifrån hans dagboks-anteckningar från den 12 september 1880 till den 9 september 1887. Hans bevarade dagböcker täcker dock en betydligt längre period, tiden från den 23 oktober 1873 till den 12 december 1907, totalt 34 år. Efter att ha läst igenom alla dagböckerna får man en samlad bild av ett livslångt bondeliv under 1800-talets andra hälft med alla de förändringar som detta århundrade förde med sig.

 Johan Ohlson, son till Nils Rasmussons femte barn Olof Nilsson, föddes 1827 på Kåröds säteri i Myckleby socken på Orust. Han växte upp först på säteriet och sedan på Ögården, som var en utskiftad del av Kåröd säteri och utgjorde hälften av Nils Rasmussons del i säteriet. Johan, som var son nummer två till Olof Nilsson, arbetade först på faderns gård men flyttade efter sitt giftermål, 1854, till Lundby socken på Hisingen där han arrenderade en gård. Efter några år på Hisingen återvände han till Myckleby som arrendator av svärföräldrarnas gård, Allmag Sörgård, men lämnade fädernesocknen definitivt 1867 då han köpte hemmanet Arendal 1 på Hisingen. Allmag Sörgård ingick sedan 1500-talet i det Bildtska godskomplexet och var undergård till Kåröds säteri. Gården köptes till ¾ hemman 1797 av två bröder Åkerström, Johannes och Bernt. Olof B. Åkerström, som var gift med en av Nils Rasmussons döttrar, Inger, ärvde gården 1826. Några år på 1860/70-talen arrenderades gården av Ingers brorsöner Johan och Niklas Ohlson (söner till Olof Nilsson på Ögården). Därefter såldes gården utanför släkten. Om släkten Åkerströms historia kan man läsa i Folke Almegius skrift, Länsmän och bönder från Orust, utgiven 1977.

 När Johan föds är Karl XIV Johan kung i Sverige och Norge. Ytterligare 4 kungar av ätten Bernadotte kommer att sitta på tronen innan Johan dör den 13 april 1911, 84 år gammal.  Det är 84 år då landet förändras från fattigt jordbrukarsamhälle till industrisamhälle med en lång rad framgångsrika företag och en utvecklad infrastruktur – vägar, järnvägar nya vattenvägar i form av kanaler, post- och teletrafik. Under dessa år får också liberala synsätt fäste, politisk oro med åtföljande revolutioner sprids över Europa och smittar också Sverige. August Palm agiterar och socialdemokraterna växer sig allt starkare. Sundsvallsstrejken utbryter 1879 och det social-demokratiska partiet bildas 10 år senare.  Representationsreformen genomförs 1866, folkskole-stadgan 1842. Andelen svenskar som är sysselsatta i jordbruket är som högst under första halvan av 1800-talet och minskar under slutet av 1800-talet när industrin har ett växande behov av arbetskraft. Därtill sker en stor avtappning på arbetsfolk genom emigrationen till Amerika. För Johan blir det med åren allt svårare att hitta arbetskraft och den han får är inte alltid vad han vill ha. I dagboken noterar han då och då ”full och galen. Kunde inget utföra”. På 1890-talet blir anställningarna ofta kortvariga och inte sällan i form av dagkarlar. 1879 betalar han dagkarlen 50 öre per dag [26 kronor i 2010 års penningvärde]. 10 år senare betalar han samma summa [25 kronor i 2010 års penningvärde] till en dagkarl och 1901 15 kronor i månaden [788 kronor i 2010 års penningvärde].

 Ute i världen pågår Krimkriget vid mitten av seklet, på 1870-talet tysk-franska kriget, Tysklands många småstater enas till ett mäktigt Tyskland under Preussens ledning, koloniseringen av Afrika och Asien pågår för fullt. Om allt detta, inrikes- och utrikesnyheter kan Johan läsa i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, som han prenumererar på. (Under A.S. Hedlunds ledning 1852-1900 fick GHT en liberal prägling. Tidningen utkom 6 ggr i veckan). Hur mycket dessa nyheter betydde för honom vet vi inte eftersom han mycket sällan kommenterar det som händer i landet eller utrikes. Några få undantag finns. I februari 1899 noterar han att den franske presidenten [Felix Faure] ”dog i natt av slag” och den 8 maj 1905 står det ”norskarne avsatte kungen för sin del. Mycket oroligt både här och i Norge”. Lite förvånande är att han aldrig berör debatten om tex spannmålstullarna. Han anger ofta priset för sina försålda jordbruksprodukter men utan vidare kommentarer.

Kommunikationer

 Johan är en rörlig man. Flera gånger i veckan tar han sig in till staden. Oftast tar han den sk bonnafärjan, som gick mellan Färjeudden vid Klippan och Färjestaden mitt emot. I mitten av 1870-talet bildades ett aktiebolag vars uppgift var att sköta trafiken. Aktieägare var bönderna på Hisingen som hade behov av förbindelsen. Johan Ohlson var under många år en drivande kraft i bolaget. Förbindelsen upprätthölls först med roddbåtar. 1874 levererade Eriksbergs Mekaniska Verkstad den sk Färjenäsfärjan som var försedd med ångmaskin. Hon var drygt 14 meter lång och 7 meter bred. I folkmun gick hon under benämningen ”Bonnafröjda” vilket syftade på de besvärligheter Hisingsbönderna hade med hästar och fordon när vädret var hårt. Johan noterar ofta i dagboken att färjan legat still på grund av storm och/eller is.

 Johan förflyttar sig oftast till fots, med häst och vagn eller per båt. 1893 nämner han för första gången att han åkt spårvagn – hästspårvagn fanns i Göteborg sedan 1879 - från tingshuset till Stigbergsliden. I augusti 1891 åker han tåg till Kalmar för att övervara äldste sonen Ludvigs bröllop och några år senare, 1894, tar han tåget till Kungälv för att övervara faster Christinas begravning. (Christina var Nils Rasmussons näst yngsta barn. Hon gifte sig med bokbindare C.T. Vidgren i Kungälv.)

Johan och hans familj

 Johan är 46 år gammal (1873) när dagboks-anteckningarna börjar. Tillsammans med hustrun Sophia Hedström har han 10 barn i åldrarna 18 år till 6 månader. Ytterligare två barn har ingått i familjen men dött i späd ålder. Sophia Hedström var dotter till Brita och Samuel Larsson, Hede, men växte upp som fosterdotter till Inger Nilsdotter Åkerström och Olof B. Åkerström vars äktenskap var barnlöst. Enligt husförhörslängden flyttade Sophia 1851 från Hede till Allmag Sörgård därhon bor kvar fram till sitt giftermål. Enligt husförhörslängden bor Inger kvar på Allmag Sörgård fram till sin död, 1878. Johans dagboksanteckningar visar dock att hon vistades hos fosterdottern Sophia på Arendal från 1875 fram till sin död 1878.

Dagboken vittnar om stor omsorg om familjen från Johans sida. Han följer noga sina barns utveckling – han fick 13 barn tillsammans med Sophia - ibland med stor glädje ibland med sorg och besvikelse.

Äldste sonen Ludvig, 1855-1898, försökte sig på någon form av handel men fick stora ekonomiska problem. I bouppteckningen efter modern anges han som handelsresande. an gifte sig och fick tre barn, alla minderåriga vid hans frånfälle. I oktober 1898 får Johan meddelande om att Harald avlidit i Uppsala. Han begravdes på Östra Kyrkogården i Göteborg.

Näste son, Harald, 1856-…., tog 1877 studenten i Uppsala och flyttade 1906 till Amerika där han bildade familj. Han prästvigs i Swedish Evangelical church of Blaton, Minnesota och kommer aldrig mer tillbaka till Sverige.

Olga, 1858-1920, gifte sig med Anders (Andersson) Ardahl (familjen inklusive Anders tog sig namnet Ardahl när Olgas syskon bytte efternamn), sjökapten, och fick med honom 7 barn. Anders är till sjöss långa tider vilket gör att Olga lever ensam med barnen. Den 12 juli 1889 skriver Johan ”Anders hemma efter 3½ år till sjöss”. Familjen bodde som nygifta i Johan Ohlsons hus på Karl Johansgatan. Genom alla dagböckerna kan man följa Johans noteringar om besök hos Olga. Han säljer potatis, kött och andra förnödenheter till henne. Ofta besöker han henne flera gånger i veckan. Det är också hos Olga han får nyheter om de söner som befinner sig till havs. Och det är så småningom Olga som förmedlar kontakten med Hanna Andersdotter, som skulle bli Johans andra hustru.

Bertha, 1860-1879, dör 19 år gammal i tyfus. I dagboken skriver Johan ”Berthas sömn dvallik. Ack så sorgligt! … Bertha dog … stilla hade hon gått igenom lifvet och lika stilla lemnade hon verlden”.

Sigurd, 1861-1937. Sigurd dog (änkling) i Lundby och anges i dödboken som spinneriförman. Av dagboken förstår man att han hade barn.

1863 föds en son, Fritz, som dör samma år.

Året därpå föds ytterligare en son, Fritz, 1864-1950. I dagboken noterar Johan nöjd varje utbildningssteg Fritz tar fram till den slutliga sjökaptensexamen. När Fritz tar hyra på en tysk båt, som ska gå direkt till Amerika skriver han ”Gud vet om jag någonsin får se honom mer”. Långt senare, 1915, återvänder Fritz till Sverige och Myckleby där han av brodern Ernst köper en tomt, Ekudden, och bygger eget hus. Systern Rut flyttar dit och syskonen bor där tillsammans till Fritz död. Fritz var ogift.

Näste son, Ernst, 1867-1943. flyttar 20 år gammal till Amerika. Den 24 november 1914 registreras han som inflyttad till Myckleby tillsammans med sin syster Rut. Någon gång 1914/15  köper han Ögården av sin farbror Nicklas Olsson för 12 000 kronor. Ernst dog ogift och utan barn.  Ögården övertogs av Ernsts halvbrors son Johan Ohlson.

1868 föds Carl, som blir endast 5 månader gammal.

Året därpå föds en ny Carl,1869-1899. Han blir så småningom antagen vid flottan på matrosavdelningen men har uppenbarligen svårt att få arbete för han återvänder till fädernegården och Johan tvingas stå för hans försörjning. Den 30 maj 1899 skriver Johan i dagboken ”bud från kyrkoherden att Carl dött [lungsot] i Stockholm”. Han ligger begravd i familjegraven på Lundby kyrkogård.

Gert, 1871-1950. I maj 1888 skriver Johan om Gert ”mönstrar på Sjögudinnan. Skall ha 12 kr [693 kronor i 2010 års penningvärde] i månaden”. I maj 1895 skriver fadern ”Gert på besök. Han hade lyckats få styrmans-examen”. 1896 tar Gert kaptensexamen och den 23 november 1904 skriver Johan att han i tidningen läst att Gerts båt förlist och att han ej hört vad som hänt Gert. Han får vänta nästan en hel månad innan det står klart att Gert är oskadd. Gert utförde flera räddningsbragder före och under första världskriget för vilka ha erhöll utmärkelser. 1926 finner vi Gert bosatt på Kåröd/Ögården liksom syskonen Ernst, Fritz och Ruth. Han var då sedan 3 år änkling och kom närmast från Viken på den skånska västkusten.

Hilding, 1873- ….. Hilding förblir ganska osynlig i dagboken. Den 17 april 1891 skriver Johan ”Hilding gör sig i ordning för att åka till Nord Amerika med ångbåten Ariosto. Lär vara 800 ombord”.

Som nummer 13 och yngst i syskonskaran föds Ruth, 1875-1961. 20 år gammal lämnar hon Sverige för Amerika där hon stannar fram till 1914 då hon återvänder till Sverige och Myckleby där hon först bor hos brodern Ernst på Ögården men flyttar till Ekudden där brodern Fritz bor sedan 1915. Rut bor kvar på Ekudden efter Fritz död.

Genom alla dagböckerna löper Johans omtanke om hälsotillståndet om sin stora familj. Särskilt nära följer han sin hustru Sophias hälsotillstånd. I augusti 1888 finns en kort kommentar om att Sophia fått en liten nervattack. I september faller hon baklänges när hon lyfter en lingongryta från spisen. Den 13 september får hon ett nytt anfall vilket leder fram till att Johan dagen efter skriver ”jag skref på mammas uppmaning ömsesidigt testamente … handlingen ej bevittnad ännu”. Hon får flera anfall, som verkar bli allt allvarligare. Sophia dör den 25 november 1889 efter att ha legat medvetslös några dagar. Johan och Olga vakar över henne och barnen kommer för att ta farväl. Johan noterar alla skiftningar i hennes hälsotillstånd och skriver till sist ”då kl. var helt nära 4 på em, den sista lifspusten utblåstes, så lugnt och stilla att ej en lem rördes. Ack Gud gifve henne, som vi med tillförsigt hoppas, en glad och evig salighet för Jesu Christi skull. Amen. Hvile hon i frid den hjertegoda”. Den 4 december sker jordfästningen i Lundby nya kyrka där ”ej obetydligt folk var samladt”. Han är nu änkling med 10 barn varav flera ännu inte kan försörja sig trots att de är vuxna.

Tiden efter Sophias död är fylld av praktiska göromål. Allt oftare hittar man notiser om att Johan är trött, ”krank”, har ont i kroppen och saknar livslust. Han är vid Sophias död 62 år gammal och känner förmodligen av många års hårda kroppsarbete.

Han söker hushållerska, hittar en men är missnöjd och efter några månader skriver han ”Beda afskedades idag utan saknad”. Den 2 mars 1891 börjar Hanna Andersson som hushållerska hos Johan. I maj 1892 tar Johan och Hanna ut lysning och gifter sig den 31 maj i Karl Johans församling på andra sidan älven.

Johannna Eleonora Andersdotter, kallad Hanna, var dotter till torparen Anders Larsson och hans hustru Catharina Svensdotter på Erlandsbo, Östra Frölunda församling. Efter makens död flyttar Hanna tillsammans med sina tre barn först till Haga och sedan till Gamlestaden (1915) där hon bor på Uddevallagatan fram till sin död den 2 februari 1923.

I sitt andra äktenskap fick Johan 4 barn.

Äldsta barnet Sofia, 1892-1908, dör i hjärnhinneinflammation.

Johan, 1895-1978. Han bor kvar tillsammans med modern i Gamlestaden, gifter sig 1925 och flyttar till Oscar Fredriks församling.

Bertha, 1896-1974. Hon gifter sig 1920 med Gustaf Valfrid Collby och flyttar samma år till Vasa församling.

Ivar, 1901-1986, flyttar till Helsingborg 1909.

Johan är 65 år när Sofia föds och 74 när yngste sonen Ivar föds. Kanske är det förklaringen till att noteringarna i dagboken om dessa barn är glesare. Några noteringar finns dock. I mars 1896 står det ”Johan börjat gå” och tre dagar senare ”Johan går tvärs över rummet”. I februari 1897 skriver han ”lilla Bertha började gå tvärs över rummet”. Han kommenterar inte barnens skolgång på samma sätt som han gjorde med barnen i den äldsta syskonkretsen.

Johan håller kontakt med stora delar av släkten och passar på att besöka dem när han hälsar på föräldrarna på Ögården (Kåröd). Så länge föräldrarna är i livet reser han till Orust flera gånger om året. En lång rad av i släkten kända gårds- och ortnamn dyker upp som Houg, Hässleröd, Bufvenäs, Korsviken m.fl. Efter föräldrarnas död blir det glesare mellan besöken. Det är många släktingar som kommer ut till Arendal. Flera gånger är Lovisa och Anna Rutgersson där liksom Brita Johansson, en av Berndt Nilssons döttrar, i Angrimseröd med dottern Lina. Familjen tycks ha en livlig kontakt med Kungälv där en farbror, Niklas Nilsson och en faster Christina Nilsdotter Vidgren är bosatta. Kontakten med barn och släktingar upprätthåller han via ett flitigt brevskrivande. Han noterar när han får brev, från vem, när de är daterade och datum när han besvarar dem. På så vis håller han sig informerad om släktens väl och ve.

Att förhålla sig frisk och stark, man som kvinna, var viktigt i ett samhälle som var beroende av sina medborgares kroppskrafter. För den som inte kunde försörja sig återstod ofta inget annat än fattigvården. Fattigvården var socknarnas ansvar. Genom fattigvårdsförordningen 1847 inrättades fattigvårdsstyrelse/sockennämnd. Johan satt som förtroendeman under många år i fattigvårdsstyrelsen liksom i skolstyrelsen. Han tycks av dagboken att döma ha haft ett förtroendefullt samarbete med båda. Han engagerade sig i enskilda personers öde bl.a. hjälpte han under många år en familj med institutionsvården för deras dövstumme son. Med den lokala skolan och dess lärarinna hade en ofta kontakt och skötte en del inköp för skolans räkning.

Gården, jordbruket

Livet på gården följer årstidernas växlingar med stor regelbundenhet.  I grödorna ingår vete, korn, råg, blandsäd, betor, rovor, potatis och bönor. I stallarna har han grisar, hästar, kor, får och höns. Han köper djur på marknaden – en ko kostade 225 kronor 1876 [10 261 kronor i 2010 års penningvärde] – föder upp dem, slaktar och säljer köttet. Skinnet tas om hand, lämnas till garvaren i Kungälv och sedan till skomakaren i Majorna. På 1870- och 1880-talen bygger han sommarhus – med virke i stor utsträckning från Orust – på sitt hemman. Husen avyttrar han senare. Den 16 augusti 1875 gör han avslut med en mäklare och får 2 000 kronor [91 211 kronor i 2010 års penningvärde] för en tomt.

Åren går och Johan åldras. Efter första hustruns död klagar han allt oftare över att han är ”krank” vilket framför allt innebär att han inte går/åker till kyrkan. Han dras med reumatism, är tung i huvudet och ofta mycket missmodig.  Barnen, som utgjort en viktig arbetskraft försvinner och han tvingas anställa folk för att kunna sköta gården. Samtidigt försörjer han några av barnen som saknar arbete. Genom alla dagboksanteckningar finns hans ständiga bekymmer för ekonomin. Samtidigt som självhushåll utgör grunden för hushållet så krävs kontanta medel för att handla nödvändiga ting för gårdens skötsel i form av verktyg, maskiner och annat. Under 70- och 80-talen bakar man själv medan man på 1890-talet börjar lämna mjöl till ett bageri i Majorna där man sedan hämtar det färdigbakade brödet. Han tvingas till ständiga smålån på kortare tid. Särskilt ansträngt blir det efter första hustruns död när alla barnen ska ha ut sina arvslotter. Han säljer sitt hyreshus i Majorna 1897 för 19 500 kronor [1 090 112 kronor i 2010 års penningvärde]. I bouppteckningen efter Sophia värderades fastigheten till 17 000 kronor. Två inteckningar om 10 000  resp 4 000 kronor belastade fastigheten. Enligt bouppteckningen efter modern, Britta Persdotter, förelåg en skuldförbindelse från 1870 utgörande köpeskilling för ”den aflidna hustruns ägande 1/3 mt Arendal”, 9 000 kronor + upplupen ränta om 1 500 kronor. Försäljningen ger honom möjlighet att lösa en del gamla skulder. Två år efter husförsäljningen säljer han hela hemmanet till Göteborgs stad för 77 000 kronor [3 924 735 kronor i 2010 års penningvärde]. Han kvarstår som arrendator.

Johan dör den 13 april 1911, 84 år gammal.  Hustrun Hanna flyttar i november samma år med sin tre barn till Haga i Göteborg.

Barnen i första äktenskapet tog sig namnet Ardahl – som liga med ”h” andra utan -medan barnen i det andra bibehöll namnet Ohlson.

Till sist - så här i jultider slås jag av hur olika julfirandet såg ut på Johans tid jämfört med dagens. Ingenting om julklappar, julgran eller annat julfirande. Julafton tycks ha varit en helt vanlig arbetsdag. Diverse arbetsuppgifter står det ofta. De flesta år slaktar man en gris i början av december men ingenstans skriver han om några julförberedelser. En gång, julafton 1878, skriver han ”alla barnen hemma”. Juldagen och annandag jul är kyrkdagar. Alla kyrkdagar får en notis huruvida han varit i kyrkan eller ej och vem ytterligare i familjen som deltagit i gudstjänsten. Han är noga med att ange orsak till uteblivande. Väderleken, väglaget och hälsan blir avgörande. Om han var troende eller ”vanereligiös” är svårt att avgöra.

Christina Andersson

Nils Rasmusson fick tillsammans med hustrun Inger Olofsdotter 10 barn, 5 pojkar och 5 flickor. En son dog 3 år gammal. Övriga 9 syskon levde upp i vuxen ålder och flera av dem blev mycket gamla. Som så ofta i släktforskarsammanhang är informationen om kvinnornas liv mycket sparsamt förekommande. Ofta begränsas den till sparsamma uppgifter i kyrkoböckerna. Bouppteckningarna kan ge vissa upplysningar utöver faktisk behållning.  Smycken och ”gångkläder” ger en liten bild av de ekonomiska omständigheter som gällde för dessa ofta mycket anonyma döttrar och mödrar.

Barn nummer fyra och första dotter

Maja Nilsdotter Åkerström,  1791 – 1856.

Maja gifte sig med kofferdikaptenen Anders Åkerström, kusin med Olof B. Åkerström, som så småningom gifte sig med Majas yngre syster Inger Nilsdotter.  Anders kom från Öberg, Myckleby, som hans far köpt 1792. Här växte Anders upp tillsammans med sin bror.  Anders bodde vid giftermålet på Öberg. Här föddes också de båda äldsta barnen.  1820 i maj flyttar familjen till Forshälla sn för att så småningom bosätta sig i Göteborg.  Anders Åkerström drunknade i oktober 1844.

Majas far, Nils Rasmusson, hade redan 1789 fått kontakt med den på Orust välkända släkten Åkerström då han förordnades som en av flera förmyndare till länsman Lars Åkerströms fem omyndiga barn.

I äktenskapet med Anders Åkerström föddes 4 barn.

1. Sophia Maria Åkerström,  f. 1817 12 27.
2. Karolina Albertina Åkerström, f. 1819 05 28. Gift med handelsmannen Gustav Vilhelm Andersson, f. 1862 05 22, Göteborg. Död 1862 05 22 i Göteborg.
3. Niklas Åkerström, f. 1823 07 13, styrman, d. 1853 02 24 i Rio de Janerio.
4. Johanna Matilda Åkerström, f. 1826 03 14, d. 1855 10 09 i Göteborg. Ogift.

Enligt bouppteckningen efter Maja finns två arvingar, döttrarna Karolina Albertina, gift Andersson och ogifta – och därmed omyndiga – dottern Johanna Matilda.  Bouppteckningen, som upptar 3 sidor, antyder ett hem i små omständigheter.  Behållningen i boet uppgår till 247 kronor - tillgångarna 393:80 och skulderna 146:39. För 247 kronor kunde man köpa lika mycket varor och tjänster som för 13 451 SEK år 2009 mätt med konsumentprisindex (Portalen för historisk statistik).

Barn nummer sex

Inger Nilsdotter  Åkerström, 1796 – 1878.

Inger gifte sig med Olof Berntsson Åkerström. Olof kom från Ottesdala i Myckleby socken.  Äktenskapet var barnlöst. Paret hade en fosterdotter, Johanna Sofia Hedström. Sofia var född i Hede och dotter till Samuel Larsson och Brita Nilsdotter.  Hon gifte sig med sin kusin Johan Ohlson, Arendal. Efter Olof B. Åkerströms död, 1860, arrenderade brorsönerna Johan och Niklas Ohlson i tur och ordning gården. Efter Ingers död sålde arvingarna gården. De sista åren av sitt liv tillbringade Inger hos sin fosterdotter Sophia på Arendal, där hon också avled den 18 mars 1878. I sin dagbok skriver Johan Ohlson den 26 februari ”ångbåten kom kl.7 och vi gingo ombord  kl. 7o40. Liket placerades akterut med en pressäng öfver, båda flaggorna på half stång. Jag, mamma, Ludvig, Olga, Sigurd och Frits gingo med, färden gynnades af ett utmärkt väder, kl. precis 12 middag ankommo vi till Stillingsön, likvagnen hämtade liket åt Almag och vi gingo till Ögården”. Begravningen ägde rum dagen efter och Johan skriver ”ostlig och halfklart, stundom snöbyar, på em begrafning, jordfästning i kyrkan, tvenne prester officerade”.

Bouppteckningen efter Inger visar att hon suttit i orubbat bo efter makens död. Alla hennes privata tillhörigheter som hon hade på Arendal vid dödsfallet tillföll Johan Ohlson och ingår inte i bouppteckningen. Behållningen utgjorde 2 177 kronor ( 107 792 kronor i 2010 års penningvärde). Enligt bouppteckningen hade Allmag Sörgård ett taxeringsvärde om 11 000 kronor (544 657 kronor).

Barn nummer sju

Brita Nilsdotter Larsson, 1799 – 1891.

Brita gifte sig med Samuel Larsson, hemmansägare och skeppare från Hede. I äktenskapet föddes 15 barn. När hennes man Samuel Larsson dog, endast 60 år gammal, tog Brita över ansvaret för gårdsbruket, barnen och andelarna i fartygen, som Samuel Larsson hade vid sin död. De många åren som ensam ansvarig gav henne ett eftermäle som en bestämd, kärv och handlingskraftig kvinna. Efter 20 år tog dottern Charlotta och hennes man över gården Hede. Några år senare sålde de gården och 1875 flyttar Brita med dem till den nya större gården Hässleröd i Forshälla socken. Brita dog hos sin dotter Christina på gården Houg i Resteröds socken. Hon blev mycket gammal, 92 år.

Knappt 2 månader innan Britas död slog åskan ner i manhuset på Hässleröd och huset brann ned till grunden med alla inventarier. Enligt bouppteckningen hade Brita endast kvar de kläder hon vid tillfället hade på kroppen. Behållningen uppgick till 4 350 kronor (228 442 kronor i 2010 års penningvärde) 

Barn nummer nio

Christina Nilsdotter Vidgren, 1803 - 1894.

Christina bodde hos sin bror Niklas i Kungälv där hon antagligen träffade sin blivande man, bokbindare K.T. Vidgren,  1829-1912, i Kungälv. Paret hade inga barn.

Barn nummer tio

Anna Nilsdotter  Persson, 1805 - 1889

Anna gifte sig med Martin Persson (senare kallad Pettersson) från Skala, Myckleby  och fick tillsammans med honom 6 barn. De bosatte sig på hemmanet , Skala där de bor enligt husförhörslängden 1838-42.Enligt längden 1843-46 har de flyttat till Ivarslund, torp under Lindeberg. I samma längd uppges Anna bo som inhyses tillsammans med 4 barn, Per, Nicklas, Simon och Maria Christina hos brodern Berndt Nilsson på Kåröd. I en senare husförhörslängd hittar vi förklaringen – hon ”sökte 1844 boskillnad från sin man, sjömannen Martin Pettersson”.Den 6 maj 1850 flyttar hon med barnen till Uddevalla.  Så småningom återvänder hon via Stala till  Myckleby och bor då på Bryggan under Allmag Norrgård. Bryggan var en backstuga som uppstod omkring 1800. Hennes son Simon Lundstedt driver affär på Allmag. I bouppteckningen efter systern Inger har Anna efternamnet Petersson. Det är också det namn hon har i husförhörslängden 1883-90. 

Anna är, när hon dör den 9 juli 1889, 84 år gammal och har 2 systrar kvar i livet. Enligt bouppteckningen har hon bott de sista två åren av sitt liv hos brorsonen Nicklas Ohlsson på Kåröd (Ögården). Hon har tre arvingar, barnen Carl N. Pettersson på Svanvik, Simon Lundstedt, handlanden på Stillingsön och dottern Maria. Den senare, som bor i Göteborg, ”far på sjön som Restauratris på ångbåt”. Boet var litet och innehöll inga värdeföremål utöver ett par örringar. Glasögonfodral, bibel, psalmbok och 8 ospecificerade böcker är det närmaste vi kommer personliga ägodelar utöver gångkläder. Boets tillgångar uppgick till 137:50 [7 474 kronor i 2010 års penningvärde]. Sedan skulder för sjukvårdkostnader och begravning var betalda restade boet med en skuld om 51 kronor [2 762 kronor i 2010 års penningsvärde].

Vad som hände maken är ej känt. I min forskning försvinner han någon gång mellan 1843 och 1846.

Christina Andersson